Ämnet till dagens Blogg är… Och här råder det litet Stopp vid tangentbordet.
Detta är en del i mitt liv som kan uppfattas "Privat" – en del som verkligen existerade i mitt verkliga liv.
Så VARFÖR välja att skriva om något "Privat"? Svar: För att det är något som verkligen existerar i detta samhälle.
Tina Nordlund satt denna morgon i Tv4:as soffa. Hennes bok "Genom Helvetet" har kommit ut. Ämnet är: ”Nervös aptitlöshet”, Anorexi.
Jag har själv haft mina fötter i det helvetet. Att min kropp klarade av det så bra som den trotsallt gjorde har jag fått förklarat är väldigt unikt och att jag är en väldigt stark person, även inom den fruktansvärda svagheten.
Ett Helvete som "Vanliga Människor" nog har svårt att förstå HUR man kan utsätta sig själv för detta. Att man inte "Vet bättre".
Jag visste – och det "Mer än Väl".
Om 40 tim arb vecka är 100% – arbetade jag 135% inom: Friskvård.
Jag levde i ett förhållande som inte såg ut som "Ett förhållande bör". Jag kände som om mitt liv verkligen var Misslyckat – men orkade Inget!
Mitt liv bestod i att leva efter andras behov och beteende, samt att träna och INTE äta. Jag flydde.
Minns när jag satt vid ett bord på Kung Krål i Uppsala.
Framför mig hade jag rätten Thai Chicken – och jag hade inte ätit något på 3 veckor.
Jag levde i en låtsas värld… Måndag-torsdag åkte jag hem och lagade lunch till min sambo. Laktosintolerant som jag då är, såg jag till att många rätter innehöll Cremefraiche och grädde – och självfallet skulle jag äta när sonen kom hem från skolan… "Visst"…
Jag klev upp 04.30 och åkte och tränade… Jag kunde ha min sons byxor – han gick i åk 5…
Fredag-Söndag befann man sig i Stockholm/Uppsala och dansade på bardiskar… "Näemen! Inte hade väl jag familj och två barn hemma"…
Den 1 mars 2003 brakade allt ihop och vägen till "Där jag är idag" har varit väldigt tuff.
Mitt val är självfallet att Leva och att Må Bra!
Det har gett mig en stor vetskap och en enorm självkännedom. Utan "Helvetet" hade jag inte vart den jag är idag.
Men visst har jag många gånger frågat mig själv: HUR kunde jag utsätta mig för detta…
Jag har fruktansvärt mycket att Tacka mina älskade barn för – samtidigt så fanns dom ju där hela tiden.
Jag upplevde det – och har svårt att begripa hur dessa byxor, strl XS kunde dras av utan att knäppas upp.
Jag är Enormt, fruktansvärt stolt över att jag är där jag är idag.
EmPe:s Lilla Värld 