Konsten att…

 
                      …känna igen Sitt eget barn
 
 
 Igår passade Jimmy och jag på att, barnfria
promenera ner till Willy:s
– den lilla promenaden tog drygt 2 timmar…
 
…Gjorde under hemvägen ett 2Öl/1Baileys/2GT Pittstopp
 hemma hos Johanna och Micke.
 
Johanna hade under dagen känt sig "krasslig",
 det hade stuckit i halsen och krypit i armarna… men Nejdå!
         BAKIS?  – INTE hon INTE! …fast,
 ALLA symtomer försvann lika snabbt, som GT:n dracks upp
 
     Hon hade onekligen drabbats av Alkoholius Bacilus
 
…fast, enligt henne själv berodde visst "Försvinnandet"
     1 styck Ipren…
 
      
 
 
 När vi väl var tillbaka till de fem terrorist-juvelerna,
hade den lilla Donna tydligen, som det då hette "Gått ut"…
      VART var den Lilla Donnan ???!!!!!
 
 och jag kan inte direkt påstå att det tog någon lång stund
förens min puls var, något högre – och jag hade hunnit tänka,
   en massa MASSA tankar…
 
 
Vid ena husknuten satt tre tjejer, varav två var Noras kompisar.
    "Har ni sett Nora"?, frågade jag…
 
Tjejerna stirrade på mig som om jag inte var riktigt klok
 och sen hörde jag ett igenkännande fnitter…
Den tredje tjejen var just Nora – som JAG då INTE kände igen…
 
 Dom lekte tydligen "Talang"… och Nora,
     ja… hon, gjorde succé…
 
           070620082930
 
 
 
 Hmm…
 
Vid närmare eftertanke så kände jag ju inte heller igen
 min egen son när jag mötte honom (gåendes på trottoaren)
    dagen efter det att han hade rakat av sig håret…
 
                                   Hmm…