Att kliva ur något som klart kan kallas pannkaka, kan ibland
inte direkt ske i någon så kallad plättvändning…
och visst formas man av det förflutna.
Visst står det självklart att vi människor är olika,
att vi tänker, känner och uppför oss olika.
Mina egna värderingar av vad jag står för kom på villovägar
och påverkade min närmaste omgivning där min reaktion
v/s mitt agerande verkligen inte gick hand i hand.
”Sårbarhet” kan ha många betydelser och används inom vida
områden. Generellt sett så beskrivs väl ”Sårbarhet” bäst i
”Hur”, på vilket sätt man påverkas av händelser.
Om det skulle finnas någon ”grad” av sårbarhet, så bestäms väl
den av ens egna förmågan att förutse, hantera, motstå och
återhämta sig från händelsen.
En händelse är lätt att med tiden glömma bort, men man glömmer
inte lika lätt bort en känsla…
och trots förmågan att då kunna ”förutse” är ju risken rätt stor
att man ändå hamna där man egentligen inte alls SKA vara
och hanterar sedan saken med helt ”fel” verktyg och att motstå,
kanske inte alla gånger är så enkelt i ett inmatat mönster.
Redan via navelsträngen formas våran självinsikt och det handlar
inte om att forma om… även om man vissa gånger skulle önska att
det gick… Hmm, det är väl just det som kallas ”Den enkla vägen”
Så för en tid sen satt jag mig själv i centrum av drejplattan för att
sakterligen reparera min tillstötta självinsikt och värderingar.
Subjektivt och objektivt.
Nu är det jag som väljer vilka jag vill dela med mig av ”Mig själv”!
Folk som kanske tror sig känna mig, har inte den blekaste aning
om vem jag är.
Och det hela handlar inte om någonting annat än just, Jag!
Det handlar inte om ”Hur” eller ”Om” eller ”Vad”, det handlar om Mig!
Hurra för Mig! Hurra Hurra Hurra Hurra! Go with the flow!
I have and got the grit!
EmPe:s Lilla Värld 