Archive for juli, 2011

Gula hav, gösar och Bear Grylls…

Dagar man kommer att minnas…
Samma dag som Cecilia, Veronica och jag klev in i Klinga
skogen och jag la två blåbär i min korg, såg det komiska i
att vara ute med två blåbär… för att något senare och något
mindre komiskt inse: Jo, vi är helt vilse !!!!!

Samma dag låg livrädda ungdomar på marken och spelade
döda för att överleva och såg på när många av deras vänner
sköts till döds.
En attack mot hjärtat av socialdemokratin säger Juholt, men
valde trots allt att inte avbryta sin semester…
Kostsamt? eller inte?
…Våra kantareller den dagen kunde även de ha blivit kostsamma,
men nu finns det ju även kostnadsfria GPS-appar, vilken vi
i och för sig inte förstod oss på alls och helt sonika vände vi
våra arslen bakåt och tre timmar senare hade vi hittat ut.
Nästa gång är är det jag som tar med mig ”milsvis” med snitselband

Med en dotter på hemmavarande pappa-vecka och en son som
gjorde Stockholm med kompisar så var fredagskvällen oerhört tyst
och min tanke fanns hos alla de föräldrar som, efter i torsdags
aldrig mer kommer stryka bort håret och pussa någon tryggt
sovandes på pannan.  Även om avståndet inte är nära så ställs
saker ibland verkligen på sin spets och ger inblick i hur sårbar
man är i sin uppbyggda trygghet, som ibland kanske även
kan tas för givet i ett samhälle där Norge för två dagar sedan
förlorade, per capita dubbelt så många människor som USA
den 11 september 2001 konstaterar en förstummad omvärld.
Men, oavsett per capita går inte att mäta sorgen och medkänslan
till de anhöriga efter katastrofer av sådant slag, det går bara inte.
Så mitt värde av den helg som snart är gången, är högt!

”Mycket vill ha mer”…
Under gårdagen blev det ”Emma-namnsdagsfika” på en bergshäll
ute i skogen med han i mitt ♥… visserligen med en dyngsur
vänster stövel, i och med att jag lyckades picka in ett djupt hål
och hela mitt vänster ben typ försvann och jag kände mig som
Bear Grylls! …(Snygg! med andra ord)…
Efter 1 ½ timme klev vi ur skogen med 6 liter kantareller och våra
arslen hade helt klart varit rättvända, nästan precis exakt!

Gårdagskvällens sysselsättning bestod bland annat av att
dra upp och lägga i nät och om upptäckten av ett hav av
skogens guld, ger precis samma otroliga känsla som när man
får napp på kastspö, så var dagens morgonstund i klar samma
kaliber när nätet då togs upp och mina många barndomsminnen
från nät längre ut än Häradsskär kändes som om det var igår.
Så ikväll blir det gös i ugn!

Veckans löpning har pinnat på mycket bra: 50,3 km.
Klart nöjd! Hann även med loppet på hela 228 steg ner
till bolaget… även om nu tillhörande omväg var på 10 km
bredvid en cyklandes Caya, så jag har nu full förståelse av
hur en hund känner sig…  : S

Så sen den 26 april, då jag tog mitt livs första löpsteg
så instämmer jag nu till fullo – Det är som ett gift!
…så det var ju en hisklans tur att det inte var rökheroin
som jag började med den den dagen i april…

Fridens liljor och var rädda om varandra!

En andra andningen andra gången för dagen…

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt…
min tanke var ju att gå och lägga mig, men efter denna
dag som snart är allena har jag väl kommit in i någon
form av andra andning.

Startskottet för dagen gick 08:00… INTE 20:00 som
Matilda först trodde, när vi med alla tänkbara medel som
vi kom på försökte få med henne på vårt lilla morgon lopp.
Men Icke! Ingen medverkan i ”I shouldn’t be alive” där och
kamerateamet slopades och med nytvättade träningskläder
som inte luktade långdistans gav vi oss iväg och jag kände
rätt snabbt tacksamhet över Carinas ”Mil-i-kroppen”
och tempot blev: Mysjogg

10 km senare kom sen belöningen – Unnet, med kvalitet
på min balkong ♥

Där läste vi även dagens Aftonbladet under lupp och gick
verkligen på djupet och var väl mer intresserade av VAD
som hände på den vänstra sidan.
Vi tror det kallas Trycksvärta och kan gå till angrepp och det
är ju så typiskt! Attacktrycksvärta ger skjutjärnsjournalistiken
dåligt rykte och slemmig hud!

Snillen spekulerar, som sagt ibland verkligen INTE och om
jag någon gång i mitt liv kommer göra något kriminellt,
så ska jag sen skylla ALLT på annan persons adhd…

En förmiddag i klar guldkant, där ”kanten” sen växte till karat.

Massa vinbär fanns då på annan destination att plocka och
eftermiddagen blev ”Off the city”, med bärplockning, badbomber,
vinande vedklyvning och Yatzy spel

Dagens skörd genererade sedan i ett premiär saftkok
och blev till 1,5 liter vinbärssaft – ”Mamma skill” !!!
…kan ses som betyg MVG  : )

…i och med ingen tidigare erfarenhet blev inhandlandet
av Natriumbensoat två (2) hela påsar, så nu skulle jag allt
kunna konservera mig själv och förbli 38 ½ ett bra tag,
men jag tror jag istället tar mitt förnuft till fånga och går
och lägger mig.

och se där, nu har det ju blivit Måndag!

Livets gång och stora kliv i en framtid som är nära…

Kan man verkligen säga att en begravning var fin?
Mitt svar efter gårdagen blir: Fruktansvärt.
Prästen, han kom från himmelriket och var helt underbar.
Självklart var det jätte vackert, men dock ett svårbegripligt
slag av farväl att greppa.
En massa underbara minnen finns redan från en av min
släkting, minnen som jag är enormt tacksam över att ha.
Många av dessa minnen har format mig i min barndom
till den jag är idag, något jag värdesätter stort
och självklart är önskan att flera minnen hade blivit från
denna människa som hade så mycket kvar av livet.
För att citera min mormor, 92 år i år som höll min hand i kyrkan:
”Det här gick ju bättre än väntat”
Våran släkt har verkligen varit beskonade från döden, vårat band
är otroligt starkt och jag får nu lära mig ett nytt sätt
där en utav oss inte är med ibland oss.
En tung gårdag som berörde oss långt in i våra hjärtan.

Tårar finns av många de slag…
Av sorg, saknad och av glädje. Igår fick även sonen besked om att
han antagits – Han är en av de 270 000!
K T H  nästa och flytt upp till Stockholm. Det som så länge har
känts så långt borta är plötsligt så väldigt nära.
Ett stort kliv i en framtid som ligger mycket nära.

Livet är allt en rätt enastående uppfinning och motgångar
kommer man dessvärre aldrig ifrån…

Så här snart i mitten av året…

Dottern har nu halvtid i sin Sports Camp vecka och det är
verkligen SÅ tomt! Lämnade henne i söndags och hela
Stadium arena fylldes av ett hav med laddade barn…

Fick dagarna innan en ”Orienteringslapp” av henne,
så jag skulle veta vart de små lapparna till en mamma
under en Sports Camp vecka var placerade…


Söndag, dag 1.

Måndag,

tisdag

och så idag.

Dag 1 till 4…

 

 

 

 

Två lappar kvar och sen! Är hon hemma igen!
Jag längtar !!! !!!!
En av löparrundorna gick under veckan upp till SSC: 8,8 km
och kostade mig 200 kr… Jovars, Sports Camp kostar! :  )
och skorna, ja dom har hon lyckats träna sönder…
Några sysselsättningsproblem kan jag väl inte direkt påstå
att jag har.

”Mycket vill ha mer”…  Morgonen efter ”Morgonstunden med
guld i en korg”, så begav vi oss mot trakten där det sagts finnas
papperskasse-vis med kantareller… Men pyttsan!
Inte en endaste svamp!
Men en härlig morgon med plätt-fika på en stock, där snillen
ibland INTE spekulerar, utan mest bara svamlar…
Där det  bl a  diskuterades lite… ska vi kalla det: Affärsidéer

Flipp eller Flopp…

”Flopp” fick projektet ”Partner/Relations Kick off”.
Gör man ändå inte saker tillsammans, så har man helt enkelt
tröttnat på att just göra saker tillsammans.
– Och Voila! ”Flipp” fick då ”Separations byrån” !!!
”Men stackare, blir du inte av med honom”…
”Jösses, har du tröttnat på henne”…
”Men Oj, har du träffat en annan”…
”Jasså, du vill bryta”? … Det fixar vi !!!
Välj bara ut vilket sätt och betala, vi tar kort.
Tänk så mycket myller, både från ett och annat håll och huvud
som skulle besparas!
Fast, jag lägger min röst på kärlek och romantik.
Jag tror helt enkelt att en del tyvärr efter ett tag hamnar
i vardagslunken med alla måsten som tillhör och blir helt enkelt
så pass bekväma att även det där ”lilla” som är STORT glöms bort.
Klart som tusan att den där härliga känslan av ny förälskelse
inte alls behöver försvinna, allt handlar ju om att förvalta utan
bekostnad – svårare än så är det inte, helt utav sig själv.

Sen var plättarna slut och vi åkte hemåt.
Amore! Amore!

Något annat, i klar samma storlek som Sports Camp är att jag nu
säger ”Farväl Snarko” !!!
och STORT grattis till de involverade i mitt liv, som vars liv
fr o m NU kommer förändras till det bättre och piggare  : )

Så nu mera är jag hockey proffs !!!!

Som en hård karamell…

De senaste dagarna blir klart svårsmält och uttrycket
”Vilken helg” känns rätt så fjuttigt. Klart goda ingredienser
i ett liv som gillas!

Helgens musiktillställning ”Munken in the park” hade ett och
annat ”måsten” så som Eric Gadd, The Soundtrack of our Lives,
Sahara Hotnights.
Eric Gadd blev solbränd och hade blivit gammal, men var just
så där bra som Eric Gadd är och trivselfaktorn var STOR!

Att Stefan Sundström inte ramlade av scenen, ska vi väl bara
vara glada för – han var tillräckligt bra där han stod.

För egen del så krävdes inte så hiskligt mycket vin förens
jag konstaterade att återhämtningen efter torsdagens 2,2 mil
var det visst lite sisså där med, men allting har ju ofta en lösning
och lösningen där stavas: QUATTRO
Sen blev vi trötta och gick hem.

Vid Sahara Hotnights intog vi upphöjd första parkett och det
rockades så suggan svajade. En mycket trevlig tillställning i härligt
väder och i trevligt sällskap –  fast, efter en sväng in på Trädgårn
insåg vi att vi börjar allt bli som Eric Gadd: Gamla.

Helgen avslutades sen magnifikt med sushi och rökta räkor på
böljan den blå och dagens morgonstund hade guld i … en korg.

Tänk om antalet kantareller var lika många som myggen…
fast, hur jag än försöker så är jag onekligen av den sorten som
myggor inte gillar.

Fick ju ny ytterdörr i förra veckan och börjar snart ifrågasätta hur
säker kan en säkerhetsdörr egentligen vara? Har inte fått någon
post sen förra onsdagen.
Verkar vara säkerhetsdörren från helvetet!
Jag börjar tro det vilar en förbannelse över den för INGEN verkar
veta vart min/trapphusets post är…
så snart står det väl ”Linda Blair” på min namnskylt….  : S

Bild-fri-blogg trots att paparazzin var i farten,
men det verkar inte som om ”Jag” och ”Lägg till en bild”
riktigt är överens… men det var då var då det.

NU funkar det!







Runing high, or not…

Om nu livet inte är de dagar som gått, utan de dagar man minns
så tillhör gårdagen det verkliga livet där dagen började storartat
… Jag är så stolt! Jag gick inte vilse !!!

och tillbringade sedan ett par timmar i det härliga vädret
på en häll ute i  Ågelsjön med mannen med stort H.

Senare under dagen var en dejt av helt annat slag uppbokat
med min vän Lena och så här dagen efter så kan jag klart
konstatera att jag vidgade mina löpar-vyer med råge under
vår ”lilla” runda.
Fast först såg min son till att sätta sin mamma i arbete


…och Christer som sitter ner där, ja det är egentligen ”Jag” : )

Så här glada var sen Lena & jag innan allt började
och vi inte visste att varje etapp var 7 km… ggr 3…

och siffran ”Sju” är efter igår raderad ur mitt räknesätt,
1-2-3-4-5-6…-8

För att citera Lena efter de första 5 löparstegen:
”Det här kan bli långt”… Vi visst heller inte då hur rätt hon hade!

Styrstad Lundby…Tingstad…Tåby…Ljunga…Tornby…och tillbaka.

Fick verkligen en lektion i mentalträning, när vi insåg att vi nog
hade missat runstenarna vid avtagsvägen för ”Genväg” och allt
förvandlades hux-flux till ”Omväg”… Citat:

”Nu har vi väl snart kommit halvägs”… ”Näe”, svarade Lena,
…”Vi har kommit knappt en tredjedel”… ”Tjooohoooo” sa jag
och den tänka sträckan på 1,2 mil blev istället 2,2 mil…

Gårdagens strapats hamnar klar under ”Sträckor man minns”.
Halvvägs kände vi att vi nog måste peppas lite och Lena micklade
lite med sin telefon för att hitta en bra låt och nu förstår jag
anledningen till varför hon springer så extremt snabbt…
Så blir det när man har techno-trance-disco i lurarna med ett bpm
på 175… Jösses!!! Hon hittade dock något som verkligen passade
in vid målgången för en  ”Runing high/Iron man” vinnare,
självfallet åkte händerna snabbt upp i luften och jag önskade inget
heller än att vi skulle vara framme.

Här hade vi sprungit 1 mil precis.. bara att fortsätta 1 till!!
Där av glädjen… : )

och självfallet sprang vi sååååå försiktigt…. definitivt den
sista biten, även då något små stelt…

Bakom varje löpare finns det en tok stolle…
och om vi slog till med en ”Papphammar exakt”, eller inte
ja det, har ni ingen aning om…

När Lena sen skjutsade hem mig, den 1,2 milen såg vi
självfallet en och annan joggare och min första tanke var:
”Vilken *knasboll” (*Skonsamt uttryck för Idiot)
Lena skall nog förövrigt vara glad för att hon idag har en
fungerande telefon, för den kvinnliga rösten i hennes ”RunKeeper”
ville jag i slutet verkligen ha ihjäl… ”Håll käften”.
Gick även igenom dagens NT och pustade ut:
Inget mord runt gårdagens löparstråk… För den något förvirrade
gamla mannen, som var snäll och fyllde på våra små vattenflaskor
fick verkligen en rejäl utskällning av sin sura hustru, vilket hördes
kilmoetervis…
och jag konstaterar att man även under en löparrunda tydligen kan
lära sig hur man själv aldrig någonsin kommer att bli!

Sist, men inte minst Tack för skratt Lena!

HUR vattensäkert är WorldPress…

Med tanke på att Surftowns servrar verkar ha drunknat
i Köpenhamns ösregn och en massa bloggar är som bortsköljda
så tog jag mig en liten funderare…
HUR vattensäkert är WorldPress? Så för egen säkerhet blir det
att blogga i flytväst.

Info från vetande…

Någon sa till mig att det starkaste vapnet är ovetande,
att inte veta någonting – och jag kan inget annat
än, i ett eget välmående, fullständigt instämma.
Det kan nog, i vissa lägen göra så pass ont, eller göra en
så pass förbannad att man hellre hade valt en redig käft smäll.
En klockren 5-1:a.
Men, inget varar ju dock för evigt och inom sinom tid
så förändras även det ovetande till vetandes.
Grattis! säger jag, samt det som jag alltid har sagt:

Snäll får snällt.

Endorfin-fint…

Känner mig skit snygg !!!  ; )