Archive for februari, 2012

I give a shit about…

Att solskenet kom först efter lunch gjorde inte det minsta,
för oavsett väder så måste jag allt erkänna: Jag strålar!
Så pass att om jag fick en enda önskan, så skulle den vara
att fler personer fick må som just jag gör… för vad det tycks,
så verkar det som om valet hos en massa människor är att gå
omkring och må dåligt, vilket verkligen är något som undgår
mitt förstånd. Kan, personligen inget annat göra än att skicka
en tanke med förhoppning över att även dessa människor någon
gång kommer till insikt över att livet är verkligen alldeles för kort
för att gå omkring och må dåligt – och motgångar kommer man
aldrig ifrån. Själv har jag lärt mig att se motgångar som utmaningar
och möjligheter, som sen omvandlas i erfarenhet och styrka.
OM jag ser lätt på livet? Inte det minsta! och visst kommer det titt
som tätt ett ”Helvetes-jävla-förbannande-skit-piss”.
Jag är ju kvinna.
Annars får jag väl skylla på att jag förmodligen har pms, för då
blir jag nämligen känslig.

Nu däremot är jag rätt förbannad. Jag är så förbannat trött på
”JagJagJag-människor”, fast enormt tacksam för min vetskap över
hur jag själv aldrig någonsin kommer bli.
Att skapa en myt om mig själv, har jag själv alldeles för starka
skuldkänslor för att någonsin lyckas med att göra.
Vad är det jag saknar? är knappast frågan utan snarare:
VAD är problemet ?

Det ”onormala” är enormt svårt att se som ”normalt” för en person
i balans. Men, vad är då balans? När det mesta är, som man säger
”relativt” ?
Negativ energi är något som jag lärt mig eliminera. Det finns nog
inget mer smärtsamt än när människor berörs på ett sätt där
utvägen blir något som väljs att väntas in, trots att dom i grund
och botten är mer än väl medveten över vad som är rätt och fel,
där pusselbitarna varken faller på plats, eller passar in.
Saknar man den insikten finns det nog bara en utväg:
Sök professionell hjälp, i annat fall: Umgås bara med andra
destruktiva personer som mår dåligt – då kanske man mår bättre
…ett litet tag.

En hållbar grund är ju inte fel och har ju en stark betydelse även
utanför ett husbygge. Första prio: I dig själv!

29 februari, en salut för denna dag! Lägger av ännu en brakare
och avstår tillfället i akt med frieri. Vissa saker råder det klar
tradition i, fast självfallet var jag idag helt säker på min sak:

Nåååååååååååååååååån  gååååååååååååååååååååååååååång   : )

Vänskap…

”Äntligen”, sa min underbara väninna.
”Äntligen börjar du bli dig själv igen”…

20120226-201337.jpg

…och vi konstaterade efter två bag in boxar att, jo det gick bra att dricka vin…
Vissa danser fungerar även klart bättre än andra i ett kök. Vi grävde där vi stod och kan inte förklaras bättre än med ordet: Underbart! Igår skyllde vi allt på Mc Donald’s – Det måste verkligen ha varit något fel på maten och natthumor när den är som bäst behövs faktiskt inte alls videofilmas.

Hur jag mår? Oförskämt förträffligt, nästan för bra för att vara sant!

Personlig förbryllning…

Pannkakan är vänd, stor potäten har slutat puttra, gamla ostar tas igen med råge och jag känner mig som en prinsessa. Tankarna passerar och man är precis där man vill vara – mitt i ett sportlov bland ordrar och snöänglar som smält bort. Visioner av värde, energin på topp där en löparrunda i duggregn inte direkt kunde ses som något botemedel mot spritt i ben och kropp… Hm, är det något jag egentligen försöker säga? Möjligtvis att livet är en fascinerande uppfinning, där man sannerligen även ibland kan förundras över ens eget tänkande. Alla visioner grundas ju på något man tror på
och som man tillåter byggas upp inom en själv, med en förhoppning om förvaltning utan bekostnad – det är vad jag tror på! Med eller utan kladdkaka : )

20120222-213628.jpg

Jag borde verkligen börja älska listor…

Mitt dilemma tycks onekligen ha vidgats… Konsten att inhandla diskmedel brukar vanligtvis innebära 5-6 ICA besök tills det hamnar i påsen, därav mottot: Det man inte har i huvudet, får man ha i benen… Idag gick jag in på ICA med ett mål i sikte, vilket självfallet glömdes bort och resulterade i ett återbesök.

Citat: ”Det var ju detta jag kom hit för, men klev ut med falukorv istället”…
”Kan funka”, sa kassören…

Tror jag passar. Tur att ICA ligger nära.

20120212-191016.jpg

Livets ingredienser…

Känslan inom mig skulle lätt kunna få tangenterna att smattra,
men det där med formulering är ibland inte det enklaste…
Konstaterandet blev till slut ett faktum, där jag under en tid haft
en inre konkurrens mot mig själv som slogs för att vara något som
jag inte är. Enkelt att slå ifrån kan man ju tycka, men om det skulle
vara lätt när det är svårt skulle ju det enbart innebära att man
skulle mista stora delar i livet av värde.

VAD är egentligen störst i ett liv?
Få barn? Karriär? Välmående? Lycka? Bananskal? Motgångar?
Meriter? Minnen? Pengar? Tillhörighet? Familj, släkt & vänner?
Kvantitet? Kvalitet? Möjligheter? Kommunikation? Kärlek?
Ingredienserna till att fylla ett liv med liv är enormt många och
det är ju just det som gör livet så fascinerande.

Under gårdagen var hela den lilla familjen Annorlunda samlade
för en stund och min förmögenhet som mamma är ovärderlig!
Här och nu luktar rummet bakom den stängda dörren nattklubb
och på köksbordet ligger Mc Donald’s rester från två P-92:or.
Såg en uppdaterad status och konstaterar att dottern, som sovit
borta nu är vaken,  samt att hon lär nog behöva tvätta håret…
”Om 50 gillar så knäcker jag, Jennifer o Ella ett ägg var i varandras
huvud ♥”…

Om man alltid gör som man alltid har gjort, kommer man endast
att få det man alltid har haft – Njut av livet, det går inte i repris!
Själv ska jag väl ta av mig toppluvan, kolla in Lördagsfrillan och
ladda för dagens händelser och evenemang.

Fridens liljor,

…och mössan åkte av, med ett tillhörande Oj.