EmPe:s Lilla Värld

Tystnaden som uppstår när man tappar mobilen men lyckas dämpa den med foten, i liknelse med en Zlatan-nedtagning”…
Men vad hände sen…
Jo, telefonen far in och lägger sig under bilen, varpå man hur smidigt som helst får lägga sig på alla fyra med en lånad piasavakvast i ena handen för att få fram telefonen… Alltihop mitt på en parkering bland lastbilar, byggjobbare och containrar. Helt knäpptyst med känslan av att ens bakdel stod rakt upp… ”Civilkurage” i vissa ”Jag-kan-själv-situationer” kan sannerligen undanbedes… Jag fick sen applåder och blev smutsig på knäna. Känner mig riktigt stolt över att jag under hela senariot hade min kollega Tina i andra luren.

Jag borde verkligen börja spela fotboll! Snacka om att vara teknisk lagd !!!!

Här är min värld sista fredagen i mars

Ett 12 timmars arbetspass är nu slut för dagen, med en sista
anhalt hos min underbara mormor och jag själv blev där full
tankad.
Den gps-fria premiärdagen i Västervik var klart en upplevelse,
där jag bland ett myller av enkelriktade gator aldrig hade hittat
till första mötet på Svenska kyrkan om det som just inträffade
inte hade inträffat. Dagen började nämligen med att jag blev
påbackad, vilket resulterade i inte ett endaste märken på någon
bil och sen var det jag som blev eskorterad (!) av påbackaren till
adressen. Fy tjyven vad Västerviksborna är trevliga!
Crusade runt på lunchen och Västervik sitter nu som handen
i handsken.

Del i konversation från sista mötet, 6 timmar efter eskorteringen;
”Om ni hör på de lokala nyheterna ikväll att de nämner en blå bil
som mystiskt har cirkulerat runt i staden så är det mig dom menar”
…”Då behöver vi inte vara oroliga, du var ju riktigt trevlig”.

25 mil med allsång i bilen med mig själv – Nu, är jag lika dödstrött
som proppmätt. Tror någon kommer sova gott.
Jag räcker upp handen på det.

Ytterligare 12 timmar senare…
Perspektiv dagen efter: Anser ju att saker skall upplevas och hann
knappt vakna till liv förens jag insåg jag hade berikats med en helt
ny vetskap… (även om många av mina andra kroppsdelar för
morgonen var något mer svårväckta)

Sömn kan onekligen ge enorm öronformsvärk är jag nu fullt varse
om. Jag sov nog rätt gott om man utgår från mitt högra öra.

Det är smärtsamt att vara snygg!

Mitt i verkligheten, nordantill på en tisdag…

Fem minuter senare var jag helt okontaktbar, sov som
en stock, helt omöjlig att få liv i och antal deltagare i
min fanclub var, vid tillfället… ”få”. Väldigt få.

Men, inget ont som inte har något gott med sig…
och idag är det jag som är mera pigg än en mört!
…och vad gällande vise versa, om nu inget gott som då inte
har något ont med sig, så hoppas jag verkligen VERKLIGEN
att min gps inte får samma tuppjuck som tidigare idag…

För i sånt fall, kan jag redan nu tala om att jag imorgon
kommer ha major problem. Så om ni tycker er höra något
skrik under morgondagen, är risken stor att det kommer från
Västervik och mig.

La-lallalala-la-Trall-la-la.