Endorfiner i all ära…

Underhållningen denna kväll har mestadels bestått av att jag legat i soffan, tyckt synd om mig själv och tänkt på tryffel, Lidahls glass, bubbelbad och med jämna mellanrum snärtat lite med min Zaaap-app rakt ut i luften…

20120911-235408.jpg

Men! Nu minsann! Nu vaknade mina endorfiner till liv, i samma veva som min telefon ringde. Mitt förflutna underhåller sig onekligen också för kvällen, den ene som sponsor, den andre som vakt och mig släpper dom inte in.
Jag får helt enkelt fortsätta med mitt sporadiska spontan-snärt och konstaterar, ibland är det helt klart det lilla som gör ”det”,
det där lilla extra!

Barmark, helt utan räkmacka…

Om jag skulle summera de senaste månaderna skulle resultatet inte kunna stavas annat än med orden: ”Dagar fyllda på energi”. Självfallet, finns det även tillfällen och stunder då min frisyr har förändrats till det något mera ”utdragna” och till lunch har det sannerligen inte serverats en massa räkmackor. Men! VAD vore livet utan kontraster?!

Konstaterar att min konst att befinna mig där jag står i mina skor har verkligen fått sig en rejäl utmaning, det prillar i hela kroppen och känslan är Magnifik. So long suckers! OM jag ser fram emot att stapla flyttkartonger? ATT jag gör!

Idag har jag förövrigt sportat, senaste tillfället blev ju sträckan en halvmara och idag väl hemma igen, med alla kroppsdelar i välbehåll faller ett och annat faktum på plats: Det är helt möjligt att det vid en lätt nysning, kan värka i vaderna…
Jag och mina tvångstankar! Önskar verkligen vi kunde vara lite mindre överens… Sex gånger upp och ner för den lokala slalombacken, där jag redan efter de första 15 stegen tänkte:
VAD gör jag här!!??? och fick självfallet även höra mitt eget mantra:
”Man har minst 20% kvar att ge, när man känner att man inte orkar mer”… full förståelse om det finns tillfällen när jag verkligen varit:
Hatad!

20120911-200921.jpg

De ä bar å åk !!!!!!

20120911-202350.jpg