Here we go again…
Måste vid det här laget ha en Master examen i ämnet Kaos. Kanske jag rent av borde börja föreläsa!
Fick ett mail för några (med betoning på ”Få”) veckor sedan från min far. Sen blev det Kaos.
Mailet löd: Lägenheten är såld.
Punkt.
Pratade med sonens gudfar i början av veckan, han frågade hur det var och jag gav honom en uppdatering. Jag ledsna sedan och tyckte det hade pratats nog om ”Mig & Mitt” och hans svar när jag kastade frågan tillbaka var kort och koncist: ”Jo tack, efter att nu hört vad du sagt inser jag att det finns andra som har det betydligt mycket värre. Tack snälla, du är för empatisk – nu mår jag mycket bättre”. Under skrattsalva konstatetade vi att jag måste nog ha en Thailändsk gen i mig och sen la vi på.
Nu, senare samma vecka och flytten är i klar antågande kan jag inget annat än att ännu en gång instämma i att drakar lyfter i motvind, fast jag kallar det nog mer för Karma.
Sonen flyttar 50 meter bort och jag själv 700 meter.
Kvällens projekt var ”Kasta” och ”Samla-ihop-kläder-att-skänka-som-jag-inte-använt-på-över-ett-år”.
Självklart blev det under kvällen en enormt lyckad modevisning…
Min klädsel från dagen då jag fyllde 1 år kom jag dessvärre inte i…
