Actually, …Three bags!
och! en yogamatta!
För att citera min egen far, så snackar jag en massa skit. Så nu mina kära läsare, ska jag snacka Skit.
Från och med igår och fyra veckor framåt är jag medlem i ”T.H.C” – The Homeless Community ^^
Projektet ”28-dagar-som-hemlös” startades under gårdagen och förklaras inte bättre än med de välkomstord jag fick, efter att jag huxflux, bara så där stod Headstand på yogaklassen…
”Sometimes in areas we make progress we thought imaginable… Only to be humbled by simpler tasks” : )))
No more humbled!
Den 1 april får jag tillträde till min lägenhet! Något svar på frågan OM lyckan är total, är nog ingenting annat än helt onödigt.
Under det gångna året finns det en hel del scenarion som nog många människor aldrig skulle acceptera att befinna sig i.
Jag gjorde det och betalade 72 000 kr för det året. Jag har bott i en lägenhet där det nog helst av allt inte ens skulle synas att vi bodde där. Två gånger i veckan blev vi ”förvisade” och fick inte komma ”hem” förrens tidigast 18:45. Vi skulle vara tacksamma. Vi hade ett hem. Ibland blev det senare, ibland fick vi ta in på hotell för att det skulle övernattas. Väl hemma var det sen vi som fick plocka bort och kasta saker av både privat- och intimaste karaktär.
Jag fick betala tillbaka min 40-års present jag fick av min far genom att ge tillbaka beloppet i kontanter… Hm, kanske snarare mer en principsak från min egen sida…
Å andra sidan har min dotter, 15 år aldrig någonsin fått någon julklapp eller födelsedagspresent av sin morfar. HUR? eller rättare sagt VILKEN slag av förklaring ger man där till ett barn, annat än ens egna värderingar, vilka grundades i min egen uppväxt? Skevt var ordet.
Jo. Jag har varit väldigt förbannad och Ja! Jag flyttar och gör där samma statement min storebror gjorde för flera år sedan.
Jag tar ett rejält avstånd från min pappa. Ett avsked, där det är enormt mycket som rimmar väldigt illa, där det bakom fasaden är mycket smutsig. Efter förbaskat mycket skitsnack kastas vi ut. Nej. Vi vill, med detta år som referens inte dela något boende. Nej. Vi tänker inte hjälpa till att tömma lägenheten på de saker som inte våra. Inget är oklart i detta fall. Nycklarna ligger i brevinkastet. Vi är klara.
Några av de viktigaste faktorerna i livet är tillhörighet, ödmjukhet och kunskap – faktorer man inte blir rökt av.
Gick förbi Östermalmstorg och var bara tvungen att köpa mig själv en inflyttningspresent… Jag som inte ens tycker om Ernst Kirchsteiger! Den här ser jag fram emot att få sätta upp!
Så där, nu har jag snackat nog med Skit.
Jag har saknat min pappa väldigt många år. Hejdå pappa.
Nu har jag fått nog. Lycka till.
Det gångna tillhör det förflutna, framtiden skapar fantasin, där jag dessvärre från mycket nära håll fått vetskap över hur jag aldrig någonsin kommer uppföra mig mot mina barn och barnbarn.
Skäms! Grow some balls!
