EmPe:s Lilla Värld

Året var 1984 och klass 4f fick en nyinflyttad kille i klassen. Han kallades för Toooobbe, inte Tobbe. Jag minns så väl att jag då tyckte det var jätte lustigt att man inte sa Tobbe och kallade honom mest för ”Du” de första dagarna.
För att inte tala om vilken enormt stor fyrkantig bil hans familj hade, fast hans pappa var ju chef på en mataffär så dom behövde nog en så stor bil när dom hämtade hem all mat, så tänkte jag…

Det starkaste minnet då klass 4f fick en genomsnäll klasskompis är från musiklektionen där ”Gammeldans” stod på schemat och jag vågade gå fram till Tooooobbe och fråga ”Ska vi dansa”, han sa ”Ja” och jag blev så glad att jag totalt glömde bort foxtrotens En-två-och-samla… Minnena från då är många, som vi skrattat gott åt då vi på senare dar och år har stött på varandra.

Ikväll är minnena många.

Idag 30 år senare är livets tvära kast enormt svårt att greppa. Idag  känns ord otillräckliga.
Idag fick väldigt många människor, efter en mycket kort tid ett tungt besked, där Chock nog är ett ord som bäst passar in.
Ikväll är det mycket tankar. Många känslor omöjliga att placera.
Det kommer en dag då döden även kommer vara mig enormt nära, HUR? hanterar man det man aldrig någonsin kan förbereda sig för?

Fuck cancer!

Mina tankar går till Tobbes barn, familj och nära.

Ängeln i den gula ledartröjan i Tour de Heaven, honom känner jag men idag, är jag väldigt ledsen.

Vila i frid Tobbe.

Yogaträsket, life’s good!

Beger mig söder om söder där SJ lyckades briljera redan innan vi hann lämna Sthlm central.
Den första plats jag satte mig på och besökte var vagnens minsta utrymme och låste dörren. Det dröjde inte länge förrens konduktören sen låste upp utifrån, öppnade något frågande med ett Oj.
”Jo. Här sitter jag”, sa jag…

Söder om söder. Modifierat.

AUM shanti

Helt ocensurerat kan jag efter gårdagens kvartalsrajtans med jobbet konstatera att det där med biljard är allt lite av min grej (!) Den vita studsade över klot, vinklar och vallar och fick ner 4- 5 stycken i rad där hjärtat slog frivolter av überglädje – fast, jag hade lite svårigheter över om det hette klot, boll eller kula och kallade kvällens aktivitet till större delen för Bowling…

Team ”Red Riding”

Grej of the Kväll tillägnas min lagspelares förrätt, …jag kan ju omöjligt ta åt mig all ära : )

Idag, efter en tids dividerande med mig själv fattade jag beslutet. Jag fick nog. Nu slutar jag upp med att vara Super kvinna!

Multi kvinna känns mer 2014 och klart mindre stressigt, fast jag är fortfarande allergisk mot ytlighet.

Actually, …Three bags!

och! en yogamatta!

För att citera min egen far, så snackar jag en massa skit. Så nu mina kära läsare, ska jag snacka Skit.

Från och med igår och fyra veckor framåt är jag medlem i ”T.H.C” – The Homeless Community ^^

Projektet ”28-dagar-som-hemlös” startades under gårdagen och förklaras inte bättre än med de välkomstord jag fick, efter att jag huxflux, bara så där stod Headstand på yogaklassen…

”Sometimes in areas we make progress we thought imaginable… Only to be humbled by simpler tasks” : )))

No more humbled!

Den 1 april får jag tillträde till min lägenhet! Något svar på frågan OM lyckan är total, är nog ingenting annat än helt onödigt.

Under det gångna året finns det en hel del scenarion som nog många människor aldrig skulle acceptera att befinna sig i.
Jag gjorde det och betalade 72 000 kr för det året. Jag har bott i en lägenhet där det nog helst av allt inte ens skulle synas att vi bodde där. Två gånger i veckan blev vi ”förvisade” och fick inte komma ”hem” förrens tidigast 18:45. Vi skulle vara tacksamma. Vi hade ett hem. Ibland blev det senare, ibland fick vi ta in på hotell för att det skulle övernattas. Väl hemma var det sen vi som fick plocka bort och kasta saker av både privat- och intimaste karaktär.
Jag fick betala tillbaka min 40-års present jag fick av min far genom att ge tillbaka beloppet i kontanter… Hm, kanske snarare mer en principsak från min egen sida…
Å andra sidan har min dotter, 15 år aldrig någonsin fått någon julklapp eller födelsedagspresent av sin morfar. HUR? eller rättare sagt VILKEN slag av förklaring ger man där till ett barn, annat än ens egna värderingar, vilka grundades i min egen uppväxt? Skevt var ordet.
Jo. Jag har varit väldigt förbannad och Ja! Jag flyttar och gör där samma statement min storebror gjorde för flera år sedan.
Jag tar ett rejält avstånd från min pappa. Ett avsked, där det är enormt mycket som rimmar väldigt illa, där det bakom fasaden är mycket smutsig. Efter förbaskat mycket skitsnack kastas vi ut. Nej. Vi vill, med detta år som referens inte dela något boende. Nej. Vi tänker inte hjälpa till att tömma lägenheten på de saker som inte våra. Inget är oklart i detta fall. Nycklarna ligger i brevinkastet. Vi är klara.

Några av de viktigaste faktorerna i livet är tillhörighet, ödmjukhet och kunskap – faktorer man inte blir rökt av.

Gick förbi Östermalmstorg och var bara tvungen att köpa mig själv en inflyttningspresent… Jag som inte ens tycker om Ernst Kirchsteiger! Den här ser jag fram emot att få sätta upp!

Så där, nu har jag snackat nog med Skit.

Jag har saknat min pappa väldigt många år. Hejdå pappa.
Nu har jag fått nog. Lycka till.

Det gångna tillhör det förflutna, framtiden skapar fantasin, där jag dessvärre från mycket nära håll fått vetskap över hur jag aldrig någonsin kommer uppföra mig mot mina barn och barnbarn.

Skäms! Grow some balls!

Made by Nora…