Archive for januari, 2018

Stora bilen och Jag…

Stora bilen & jag tog en sväng i förmiddags, här skulle det inhandlas flyttkartonger och mjölk. Det gick väl inte riktigt som jag hade tänkt…

Att hitta en parkering som är lagom stor en lördagsförmiddag runt Fridhemsplan (där det kryllar av förbud för vänstersväng) ja, det är onekligen så avancerat att jag höll på att hamna uppe vid Odenplan… Sen såg jag räddningen: Parkeringshuset Västermalm! Körde ner i ett jubel, som dock tystnades snabbare än portarna hunnit gått igen: Det var allt det minimalaste parkeringshus jag någonsin upplevt (!) Vred runt i ett antal parkerings-skills och gick mot biljettautomaten… Jorå. Men visst! Då har jag ju inte med mig mina betalkort. Dom låg ju kvar i lägenheten. Satte mig i bilen och körde ut i en, …variant.

Heja Mig! Nu ska jag dricka fem koppar cappuccino.

Humor…

Ibland händer det att jag känner mig roligast i hela världen, som igår kväll när jag svarade på ett mail från min försäljningschef…

Kan väl inte direkt påstå att min skratt-attack blev mildare när jag idag kom in på kontoret och fick det konstaterat… jag hade visst lyckats skicka till ”Svara Alla”… Produktion, marknad och sälj… 😱

Jag tyckte väl att några kollegor tittade lite märkligt på mig i morse 🤣🤣🤣

Vad gör man inte för att göra världen lite ljusare 😉

En tidig torsdagsmorgon 1982…

Okej. Det är med smått blandade känslor som jag med mungiporna i samma höjd som mina örsnibbar och i en viss förskräckelse bjuder er på denna.

Min underbara mamma har med jämna mellanrum, när jag (så där lagom celebert) fyllt år gett mig minnen från min barndom. Det har varit klippböcker med foton, skrivna lappar, sagor och teckningar, där jag blivit rörd till tårar, störtbölat och skrattat mig dubbelvikt.

Inför den stundande 45 års dagen kunde min mamma inte hålla sig och jag fick under helgen som var en kartong lagd i mitt knä med en liten titt av hennes ”förarbete”… Det första jag ser var då detta:

Käre värld. Jag var onekligen rätt arg på min pappa den där torsdagsmorgonen den 18 mars 1982.

Oj. Oj, jag tyckte visst att min pappa skulle flytta till Storängen (*Storängen, var från 1925 till 1993 den lilla stadens största arbetsplats och centrum för Östergötlands vård av utvecklingsstörda och kallades även ”Storängens sinneslösanstalt”)… Jag drog till med det största (!) av allt ”JAG skulle SLUTA mitt godislöfte” (!) 😱 Jag måste verkligen, VERKLIGEN ha menat allvar!

Så där lite i parentes, *med lätt harkling så här 36 år senare… Mitt tillägg, så där lite åt höger – det skyller jag på papegojan i fängelsehålan i Pippi Långstrump.

Man skulle ju kunna tro att min barndom kunde kvalificera sig till ”Worst-ever-Toppen”, så är inte fallet ❤️

Hårt att vara nio år och inte få cykla till skolan… onekligen.

Drygt två veckor kvar tills jag fyller 45 år. Hoppas jag hinner återhämta mig mentalt. Nu ska jag ringa min pappa och höra hur han mår 😍

Hej Friskvårdsbidrag…

I torsdags gick jag med en väninna och tränade på lunchen. Efteråt bad vi att få ut varsitt underlag att lämna in för friskvårdsbidrag. ”Men”, säger jag. ”Varför betalar jag hundra kronor mer än dig varje månad”?… Vänder tillbaka till receptionisten, men fick dessvärre ingen bättre förklaring annat än ”Det här var ju mycket märkligt”. Har själv arbetat 20 år inom friskvårdsbranschen och är väl medveten över det tänk som jag verkligen önskar inte existerade… ”Den bästa kunden kan ju ibland vara den som inte sliter på anläggningen, den som inte tränar alls”…

Vi har exakt samma typ av medlemskap, vi tecknade det nästan samtidigt, Stockholm City. Fast mitt medlemskap heter visst ”City Club Stockholm”, där jag onekligen betalar 1200 kronor mer per år för ordet ”Club” – och det utan några som helst förmåner. För inte innebar det att jag kunde boka fler klasser, eller att jag kan boka längre än en vecka framåt.

Jag betalar alltså 100 kronor extra varje månad för detta lilla ord på fyra bokstäver: ”Club”. Klev ut och kände mig inte direkt vidare värst privilegierad.

Undra hur många fler än jag som har detta medlemskap och betalar just för INGENTING ALLS?

På måndag är det jag som ringer huvudkontoret. Det ska bli spännande.

Till er som tränar, kolla gärna upp era medlemskap – för som sagt, vi kanske är fler som är med i denna ”Club”. Själv kommer jag från och med måndag gå ur.

The return of the Vardag…

Dag nummer två slutförd i vardagens återkomst och jag mår väl ungefär så här…

Undra hur jag kommer må imorgon…

Tänkte lite i kognitivt perspektiv och tog beslutet att jag under hela januari månad ska promenera till jobbet.

Nya siffror…

2 0 1 8. Rätt snygga siffror om jag får säga det själv.

2017, året då jag blev sambo. Jag köpte båt och åkte Finlandsfärja för allra första gången. Min plan var att avsluta 2017 bombastiskt med att äta mitt livs första Big Mac… den planen ändrades. Istället drog vi av en timmes tennisspelande – starkt avslut må jag då säga, där jag onekligen trodde att jag fortfarande spelade tennis två gånger i veckan… 🎾🎾🎾 …jo tack, idag är det jag som har träningsvärk. Liten fundering som slog mig efter att ha dammat av min gamla backhand: Statistiken för 2017 säger 247 stycken timmar av yoga. Hm. Idag undrar jag vad mina muskler verkligen sysselsatte sig med under dessa timmar på yogamattan… 247 timmar Savasana ??? Får väl se det som så här: Jag är förbaskat bra på tennis, men borde kanske spela något mer regelbundet än ”10 år sen sist”…

och vad gällande den där Big mac’en, jag står fast i min karaktär: Jag kommer aldrig någonsin äta en Big Mac!

2017, vilket år det var ❤️ Stort tack alla inblandade.

Årets första bild ”Ut med det gamla, in med det nya” – Poff, så var 2017 glömt.

2018 – Nu kör vi!