Med jämna mellanrum under det snart gångna året så inträffar det… och under gårdagskvällen så inträffade det igen: Jag saknade mitt gamla boende i den lilla staden! Jag saknade mina grannar, jag saknade mitt badkar och min egna ytterdörr.
Jag saknade min 20 meter långa gräsmatta, mina blommor (vilka i o för sig alla grannar hatade). Jag saknade kvällarna ute på altanen, jag saknade grannens altan… och allt pga ett telefonsamtal med min fd granne.
Så många händelser & minnen. Så många skratt och så en och annan motgång… Hmm… Kanske några fler…
Ibland inträffar det att man varken ser, eller pratar med vissa människor på ett bra tag, men när man sen ses/hörs, (med den tillhörande första frasen): ”MEN ÅÅH VAD LÄNGE SEN”, så känns det som om det bara var 3 dagar sedan man sågs.
Genom skrattsalvorna konstaterades både det ena och andra, blandat med ett och annat hurrarrop och jo, vi har allt lyckats bra med våra ”Avvecklingar pga hälsoskäl”. Ibland kan det ju hända att man hamnar på någon medveten villoväg
– Och! Huxflux så har min fd granne kommit underfund med att hon börjar bli sig själv igen!
Välkommen Jag! Kul å se mig! Vill jag ha lite hjälp? Å vad trevligt att se mig!
…fast frågan är ju om jag NU kommer gilla henne!? För under hennes första 40 år så hade ju jag inte den blekaste aning om vem hon var. Men gårdagens skrattsalvor var allt rätt ordentligt övertygande: Jag gillart !!!
…fast jag saknar INTE månadshyran eller resorna till o från jobbet!
Inte heller saknar jag alla jä*la katter som strök runt, eller
banan-på-hakan kvinnan i tvättstugan. Det saknar jag inte det minsta!
EmPe:s Lilla Värld 