Varm i hjärtat…

Satte mig i soffan och reflekterade över dagens, gårdagens
senaste timmar.
Mitt i afropasset – ett missat samtal från sonen i Stockholm.

Snart 4 månader sedan han flyttade till Stockholm och alltid
samma känsla, för en hundradels sekund vid ett missat samtal:
”Tänk om något har hänt”…och slungas ibland tillbaka till
telefonsamtalet den dag då krocken med mopeden inträffade,
så en hundradels sekund kan ibland vara tillräckligt länge…

Ringde upp honom och tyckte nog allt att han lät lite väl nära,
klev sen innanför dörren och möttes av en överraskning i klar
världsklass !!!

Han skulle ju inte alls komma hem idag, han skulle ju
kolla arkitektur på Djursholm…
Saknaden är ibland enorm, likväl glömmer man ibland bort
och konstaterar att matkontot krympt MARKANT.
Kanske just precis som det ska vara när livet lever… och jag
reflekterar några fler timmar och räcker upp handen för
underbara dagar,  där fortsättningen lär följa.

Alltså det här med afrodans, överraskningar, att vara kär upp över
öronen. Har vi pratat om det? Inga frågor här ifrån iallafall, med
den största bekräftelsen från mig själv – Ett stort tack från djupet
av mitt hjärta till er inblandade, mina nära & kära, mina vänner.
Resten, skiter jag faktiskt fullständigt i.

Näe, nu har jag suttit alldeles för länge i soffan.
Nu går jag och lägger mig – Välmående, känslor, kärlek och glädje
kan klart ge sömnsvårigheter, så jag önskar väl mig själv Lycka till!

Annars förövrigt, såg det själv med egna ögon under gårdagen…
Den moderna tomten åker longboard – därav han är ute i så god tid… Break a leg!