Stiftande vänskap med klös och andra idoler…

OM någon, så pass långt tillbaka i mitt liv som jag kan minnas
och fram tills i år, hade frågat mig om jag skulle kunna tänka
mig ha katt, så hade mitt svar nog blivit en motfråga i stil med:
”Är du inte riktigt klok” ???
Min skolväg under lågstadiet var minst sagt traumatisk och satte
sina spår, där Rogga-Vadå-Vadå’s katt ”Misse” var den yttre
faktorn. Svar: Nej. Jag gillade inte katter.
OBSERVERA böjningen av den sammansatta satsen:
”Jag gillade inte”

Det är nästan så jag skulle kunna dra mig själv baklänges på
en vagn, för större delen av detta år har jag stiftat bekantskap
med just en katt! Jag har, så att säga blivit med S B K,
”Särbo-Bonus-Katt”, där bland det första jag sa var, i ett leende:
Jag gillar inte katter, bara så du vet. Ta det som en komplimang.
Eller som när min mamma satte ihop 1+1 till varför jag inte var
hemma lika ofta, citat efter ”20 frågor”: Men det finns en nackdel,
han har katt…

– Och! Jag erkänner, den första tiden var jag LIVRÄDD. Satt mest
stel som en pinne i soffan med full beredskap på att när som helst
bli attackerad och kom han lite för nära, så åkte mina fötter snabbt
upp i soffan. Bland de första gångerna som jag sov över klev han
plötsligt över mitt huvud och började tugga på mitt hår…
Så hade han tydligen aldrig gjort tidigare… ”Jasså inte” ?!
och själv slutade jag för en stund att andas, ; )

Men, som med det mesta, allting har ju sin tid & med tiden byggde
vi upp en ömsesidig respekt… Han kände av mig och jag kände av
honom och läget respekterades. Långsamt kommer man längst och
efter en tid har en klar utveckling skett. Jag spontan-kliar och han
lägger sig nu nära, med ryggen mot mig i soffan (!) Stort! Tillåt mig
få presentera någon som jag verkligen gillar, en redig fining som
brås på sin husse : )

Han är dock liten för att vara en Maine coon, vilket är helt OK
för min del! Fast, i och med att jag då har lite svårt med möss och
råttor och tar bara i vår egen dvärghamster med fingervantar PÅ
så har jag lite svårt med alla hans presenter han kommer med…
Senast idag en liten gallblåsa… Klar kaliber kan jag lova!
Småfåglar,hackspettar,möss,råttor & huggormar läggs upp på rad.

Han är verkligen underbart fin och ibland kan man tro att han är
en hund. Svar: JA! Jag gillar en katt !!!

Dagens blogg hamnar allt under kategorin ”Delar av det privata”
och just nu heter min idol Moa. 14 år gammal och fick idag komma
hem efter en ryggoperation.
Få, mycket få personer har hennes mod.

Som sagt, hon är verkligen min Idol.
Massa energi- och styrkekramar till hela familjen ♥

God kväll, var rädda om er och ta vara, uppskatta det ni har.

Ps) Trodde väl aldrig att jag skulle säga detta, men jag tycker det
är mycket synd att jag aldrig träffade Cecilias Svenne. Fast, inte
alls så konstigt egentligen, jag gillade ju inte katter då…