27 timmar senare… Fötterna på bordet. Vila! 34 timmar tidigare: Första konstaterandet: Vad vore livet utan laglappar och silvertejp? och logi ”Dygna” var skapat!
och efter gårdagens inhandlande 50 minuter innan gästerna skulle anlända, så ställer jag definitivt upp i nästa ”Matvagnsrace”… Snabbt och dyrt var det…
…eller, ”Hugga hals” så att säga… Om ni hörde någon som skrek ”Jag är helt frisk i huvudet” så kom det från min balkong… och bordsplaceringskortet gjorde det väl inte direkt mer övertygande…
…ungefär lika övertygande som att Freddie Mercury skulle ha jobbat som servitris…
…”Jag var tillsammans med fem stycken samtidigt och ville att dom skulle kalla mig för mamma”… Själv ville jag vara en hund och heta Roger…
En massa skratt som även blandades med tårar. När en hop små-kvinnor i ålder 12-13 år ska dygna är innehållet det mesta… och att portuppgångens entré under natten blev totalt sönderkrossad och två poliser lyfte iväg förövaren var dessvärre inget aprilskämt…
Frukost fick Mc Donald’s stå för och fortsättningen följde sedan på badhuset…
Rätt stavning till ”Trötthetsfaktor” var tvunget att Googlas… Nejdå, inte det minsta… Jag lever!
Gör som jag, sov jätte gott !
EmPe:s Lilla Värld 