Min påskpresent har under ett antal år tillbaka varit att min mamma kommit hem till Sverige igen efter 3 månader vistelse utomlands med golfspelande. I torsdags hade vi 241 års kalas och firade födelsedagar som vi missat:
Min egen, min mosters, Sörens och min mammas.
I present fick jag i år något av riktigt högt värde, min moster hade överfört 250 diabilder från 60-talet på ett usb-minne och orden räcker definitivt inte till över hur enormt tacksam jag är att min historia sedan väldigt länge fångats på bild. Tittade sedan även i fotoalbum från 70-talet med min mamma, där bilderna talar ett helt annat språk än vad som hände 20 år senare.
Så många minnen, så himla mycket kärlek fångat på massa bilder
och visst finns det även minnen som tacksamt inte fångades på bild.
Min farfar, målarmästaren Gunnar Peterson – en underbar man
som tyvärr gick bort straxt efter min födelse. Min pappa, som med
åren blev tunnhårig och som jag trodde berodde på att när han
var liten blev överkörd och hamnade mellan hjulen på en lastbil
när han skulle springa över Gamla Rådstugugatan:
Det var därför min pappa hade flint…
Min mamma ♥, Alice och min enastående mormor – som här firar
mina föräldrars förlovning.
Min farmor, farfar och morfar har jag lärt känna genom berättelser
och fotografier. Livets gång kan man ibland önska vore annorlunda.
Lingon och bössan – en vanlig dag i skogen. En personlighet som
min mormors växer inte på träd och världen hade definitivt
sett annorlunda ut om fler av hennes sort fanns, men med 14 st
barnbarns-barn, så finns det allt klar förhoppning på framtiden : )
Vad jag jag vill få sagt är väl att ett liv är alldeles för kort för att
inte fyllas med liv och tillfällen där livet lever, som fångats på bild
är ovärderligt och jo, även påskkärringen åldras onekligen…
Glad påsk på er allesammans! Idag blir det baluns, så håll hårt
i scharletten.
EmPe:s Lilla Värld 