Så här mitt i finalmatch 4:7 sista period: ”Ni kan sluta spela”,
medaljerna är (efter en rond & snart en gången vecka) utdelade:
Alla medaljer går till mig!
Fast, även om då faktum blev konstaterat, så tror jag minsann
jag avstår att anmäla mig till kursen ”Rätt tummposition”
och tar istället lärdom av ordspråket:
”Man ska inte slå på berg, när det finns små grus”…
”Stupid is who stupid does”… Veckan som nu lider mot sitt slut
innehöll en blandad kompott firande & förundran i förbannelse
inom schangern: ”Tack alla ni människor, som med erat
beteende lär MIG hur jag själv aldrig någonsin kommer att
uppföra mig” – STORT tack!
Det finns en massa respekt inom mig, men att respektera
det respektlösa ??? Ja, då kvävs det nog en klart mindre del av
det värde som jag själv berikats med inom mig själv, genom
mina egna erfarenheter av mitt förflutna:
Konsten om vetskap över sitt eget värde!
Tough shit ??? ”Mind your step”, säger jag!
”Årsdagen”, 12 månader sen jag gick och tog beslutet att säga upp mig från min tidigare
arbetsplats firades med att Xanté och Perunaleivoksia.
Mot en ny vecka, med nya utmaningar – och om fisar skulle
kunna döda, ja, då skulle jag kunna sitta häktad nu…
Kärlek ♥

