De tio senaste åren ”sen sist” har gett mig en enorm mental lärdom om mig själv, både vart jag står som människa i mig själv och vetskap om att värdesätta mitt eget värde. Om dessa år inte hade haft några prövningar, hade jag aldrig stått så säkert som jag gör idag – samtidigt som ”Nej, tyvärr”, jag är ingen testperson.
En gång vart tionde år inträffar det onekligen att jag blir så fly förbannad, ”fy för fan i helvete” att man just då inte skulle vilja möta mig i en mörk gränd… Att vissa människor har befunnit sig i den mörka gränden just ”då”, i detta tidsintervall är inget jag tänker be om ursäkt för. Jag reagerar OCH agerar åt ett och samma håll, där finns inget som helst vägskäl, eller några planer på T-korsning. Kan inför 2022 upplysa om att det är ingen bra plats att befinna sig på, om man: 1) Tror att autobahn är krokig.
2) Silar andras flugor men sväljer egna elefanter.
Vill ge ett stort tack till min enastående vän Jessica som nu 2012, som då 2002 funnits där. Ord är onekligen ibland långt ifrån tillräckliga. Tack! Vänskap är verkligen ingen möjlighet, utan ett vackert ansvar.
En ekvation som jag däremot inte alls får ihop är den att man blir enormt trött av att bli riktigt fly förbannad… så varför ligger jag här, 01:58 klarvaken?
Nu inväntar jag väl 2022, då det är dax igen och fram tills dess tänker jag fortsätta att fylla mitt liv med positiv energi och vara just den person som just jag är och få en massa mer lärdom och utvecklas i mig själv.
Att blunda för min egen verklighet är inte min gebit.
Livet är allt en enastående uppfinning! och jag kan (onekligen och uppenbart) fortfarande konsten att bli riktigt, riktigt arg.
Urblåst och utblåst, nu blåser jag in!
EmPe:s Lilla Värld 