Mitt i en pulvercappuccino…

Begav mig i lördags ut på en helgetur med min väninna MaryLou
och destination: Hässleholm.
Efter 33 körda mil sa Ulla-Karin Håkansson: ”30 km kvar” och vi
instämde under inbegripande tidspress, klädbyte fick således ske
vid busskuren… – Och! MaryLou undrar VARFÖR hon har så ont
i kroppen (!) ??..

Stadsfest i Hässleholm där bl a  The Dimestore Junkies stod på
scen och gjorde en fantastisk spelning, där känslan i atmosfären
allt sträckte sig högre än ozonlagret.  All in! Som en smäck!
Entertainment i klar kaliber, väl värt varenda km!

Fick något senare uppleva senariot:
”Hotellreceptionisten talar om för oss att nu minsann är det
läggdax” (!) med motiv: Hon var ju tvungen att börja städa (?)
Somnade sen (något senare) på vänstra sidan med ett leende.

Ulla-Karin Håkansson blev under våran hemresa avskedad.
Vek av från E4:an, som bl a inkluderade inhandlande av två st
polkagrisar, sen var den stora frågan: Påfart,  V A R T  ? !!
och Ulla-Karin dirigerade ut oss på vägar där vi verkligen hoppas att det råder total förbud av polkagrisar för lastbilschaufförer…

När vi sen stod i kön inne på MAX hörde vi en röst vi kände igen:
”160 meter, tag sedan höger” – Skulle väl knappast tro det!
Då fick vi nog och Ulla-Karin Håkansson fick sparken!
Under gårdagskvällen var endorfinerna verkligen på topp, där jag
nog av eget hälsoskäl skall vara tacksam att OS-finalen i handboll
just lyssnades på P4.

Idag har fåglarna sjungit soul!
Måndagar och jag tycks allt  komma riktigt bra överens, även om
de förflutna, redan passerade har en helt annan utsaga.
Sonen flög idag ner till lägenheten i  Cannes, dottern på väg till
pappan och här sitter jag med min pulvercappuccino och slappnar
av. En känsla har för dagen varit övervägande, känslan av att jag
befinner mig i en cirkel – i en cirkel finns det inget slut och läget,
ja det Gillas!

Hur som vad, pulvercappuccinon gick iallafall ner. God afton!