Lampfetisch ??? !! Jag ??? !!
Skulle väl tro det… ”va”. ”Definitivt” är ett annat ord på det.
Det är nästan så man skulle kunna tro att ”Dallas” är på tv…
Kom under gårdagen in på ett ämne som man troligtvis inte diskuterar lika ofta som det inträffar i våran verklighet i vardagen. Jag och en väninna snurrade in på tvångstankar och jag tillkännagav min egna lilla procedur… Varje gång som jag ska gå hemifrån, så spolar jag på toaletten och följdfrågan blev självfallet: ”Men, varför då?” …Jo, jag vill liksom ha det fräscht (?) Ibland kan det till och med hända att spolningen inte riktigt kändes ”rätt” och då gör jag om den igen, fäller sen ner locket och kan jag öppna ytterdörren, kliva ut ur lägenheten och låsa.
Ibland… (”Ibland” ???? ! Stryk ”Ibland” och läs: ”Rätt ofta”) när jag
står på perrongen och väntar på tunnelbanan slås jag av tanken:
”Tänk om… Skulle jag hinna hoppa ner på spåret och ta mig upp
igen innan tåget kommer? Skulle någon på perrongen hjälpa mig
upp? Tänk om INGEN skulle hjälpa mig? och visst gör jag sen en
snabb perrongspejling…
Undra om man skulle bli ”Tunnelbanaförvisad”, på livstid?
Sån tur är, så kommer ju tågen snabbt, så detta är inget jag går
något direkt djupare in på, men dock. En tanke…
Ungefär lika ofta som de tillfällen man är ute och promenerar och
möter en cyklist på en bro (!) och reflexmässigt känns det som om
det börjar spritta i armarna över att vid det exakt rätta tillfället och
sekund knuffa omkull cyklisten…
Sjukt? Knappast. Snarare ”Mänskligt”. Fast, hur sjuk kan väl då inte
människan vara? Då, ser jag det istället som ett friskhetstecken.
Imorgon bitti är det perrongläge som gäller igen och efter 1 timme
och 20 minuter kommer min tanke bestå av orden:
”VAD gör jag här?” och anledningen då är lika självklart som att
det nu snart är dax för horisontalläge – Kristallklart så att säga!
Hej på sig!


