Abrakadabra…

Simsalabim! Idag har varit en heldag innanför ytterdörren där jag efter 8 timmar konstaterade att ett headset INTE kan krypa in i huvudet, även om känslan är av ett sådant slag och om halva mellan Sverige, mot förmodan skulle undra vem det var dom pratade med, så var det för dagen en okammad jag!

En dag då jag även tog min ena kollega på orden. Hon tyckte jag borde ligga lite. Så då gjorde jag slag i saken och låg lite…

Kanske, möjligtvis ligger någonting i det…
Kalla mig gärna social, öppen, glad och som bjuder på mig själv. Men när mitt eget intresse blir seriöst för någon är det något jag sen inte direkt visar utåt och rätt omöjligt för personen ifråga att uppfatta och jag uppfattas nog snarare som totalt ointresserad.
Att direkt tala om för en person hur underbart fantastisk denne är, får i mitt fall min varningslampa att blinka rött. Att säga något, för att man tror sig det är vad någon vill höra, så förväntas det oftast ett motsvarande svar tillbaka… Det svaret kommer aldrig att komma från mig. Inte direkt. Såsen är vid det laget redan bränd. Konsten att ta tiden att lära känna, är inget som går att köpa.

Fortsättning lär med andra ord följa av mitt golvliggande, men jag lovar att jobba på det – enbart för företagets personalvård : )