Under förra veckan gick startskottet för mitt projekt ”Kasta och ge bort”, där en flytt snart står för min dörr och jag konstaterar att jag under de tre senaste åren lyckats förträffligt bra med att dölja ett strukturerat Kaos. Nu, en vecka senare har jag fått så fint i alla skåp och garderober att jag nästan inte alls vill flytta härifrån… Dom kallar det Separationsångest och känslorna har verkligen varit blandade de senaste dagarna, där min vargvilja haft tendens att vid vissa stunder tryta. Människan är verkligen inga maskiner och om någon skulle fråga mig hur lång jag är skulle mitt svar, här och nu bli: 1 och 48.
Springmänniska, eller gå och lägga sig? Bit ihop. eller bryt ihop? Alla dessa frågor i våra sätt och principer.
Ibland är det lite jobbigt att vara så förbannat jävla duktig.
Sätter punkt
.
EmPe:s Lilla Värld 