Livets tvära kast…

Året var 1984 och klass 4f fick en nyinflyttad kille i klassen. Han kallades för Toooobbe, inte Tobbe. Jag minns så väl att jag då tyckte det var jätte lustigt att man inte sa Tobbe och kallade honom mest för ”Du” de första dagarna.
För att inte tala om vilken enormt stor fyrkantig bil hans familj hade, fast hans pappa var ju chef på en mataffär så dom behövde nog en så stor bil när dom hämtade hem all mat, så tänkte jag…

Det starkaste minnet då klass 4f fick en genomsnäll klasskompis är från musiklektionen där ”Gammeldans” stod på schemat och jag vågade gå fram till Tooooobbe och fråga ”Ska vi dansa”, han sa ”Ja” och jag blev så glad att jag totalt glömde bort foxtrotens En-två-och-samla… Minnena från då är många, som vi skrattat gott åt då vi på senare dar och år har stött på varandra.

Ikväll är minnena många.

Idag 30 år senare är livets tvära kast enormt svårt att greppa. Idag  känns ord otillräckliga.
Idag fick väldigt många människor, efter en mycket kort tid ett tungt besked, där Chock nog är ett ord som bäst passar in.
Ikväll är det mycket tankar. Många känslor omöjliga att placera.
Det kommer en dag då döden även kommer vara mig enormt nära, HUR? hanterar man det man aldrig någonsin kan förbereda sig för?

Fuck cancer!

Mina tankar går till Tobbes barn, familj och nära.

Ängeln i den gula ledartröjan i Tour de Heaven, honom känner jag men idag, är jag väldigt ledsen.

Vila i frid Tobbe.