När man har klivit över bron och är närmare 100 än nyfödd, ja då känner man nog sig själv rätt så väl (ett får man väl hoppas, kanske bör läggas till). En sak jag klart har kännedom av mig själv om är om jag även hade tagit semesterledigt från mitt instruerande, då hade nog risken varit stor att jag hade blivit otrevlig och det vill jag ju inte riskera att de som träffar på mig utsätts för.
Torsdag mornar klockan 06;45 då står gymnastikföreningen i givakt! 45 minuter Crosstraining. Deltagarantalet, kvällskvist onsdagar har sedan starten varit fullbokat, eller snudd på fullbokat. Sen är det alltid några som faller bort och bokar av. Käre värld, vi pratar 06:45 😳
Mitt i semestertidernas mecka, imorse dök det upp en (1) person. När man kommer och tränar 06:45 på sin start av egen semester, det är disciplin! Sånt kräver sin sak! Volymen skruvades upp, Semester med Arvingarna och present från instruktören 👌🏼
Sen blev det långsamma styrkeintervall, tre varv med åtta stycken stationer, blandat med cardio intervaller. ”Ju färre, desto värre”, som det heter. Det är sen gammalt.
07:40 konstaterade vi: Träning innehåller verkligen alla känslor. När man är glad, eller galet lycklig, ledsen, stressad, eller förbannad. Förälskad, slö, pigg, eller arg, stark, svag, eller i balans och – Man mår förbaskat bra av träning… definitivt efteråt 😁
Brakstartarnas brakstart av en semester, en torsdags morgon 👊🏼👊🏼👊🏼
Instruktören, ja hon peppade och fick gåshud av energin och fokuset den tidiga morgonkvisten. Simply smashing, av en enda deltagare. Eloge på den.
EmPe:s Lilla Värld 