EmPe:s Lilla Värld

Hamnade framför tv:n och konstaterade att, jo, ytliga människor existerar. Ett konstaterande brukar ju som oftast leda till ett annat och jag kom att tänka på mina vänner och där var även det tredje konstaterandet ett faktum, vissa saker är omöjligt att sätta ord på.

Riktigt vänskap, ett vackert ansvar utan tillstymmelse till någon som helst möjlighet.
Diskussioner på olika djup – bollande, ältande, uppfattningar, peppande, undrande, tankar och berättanden som, som oftast endast skrapas på ytan, utan att för den sakens skull kännas ofullständigt.
Djupet av en vänskap, de tillfällen man utan att tänka efter verkligen blottar sig totalt i värdet av ens innersta. Där olikheter är något som stärker band något enormt.

Jag är stolt över den sort av vänskap. Så enormt tacksam.

Kärlek, som klart värmer i själen.

Guds onda änglar slår ibland till och idag gick jag in i rollen som Jesus #14 och slog tillbaka. Kaahdoff!
Makalöst makalös, idag var en dag i klart växlande kontraster.
I och med att jag är så pass lyhörd i min starka självinsikt, ligger jag här och nu som bäst och omvandlar den eventuella negativa aspekten till något positivt och lärorikt, där jag gärna
delar med mig av dagens asgarv runt köksbordet tidigare ikväll…

Råkade i dagarna drabbas av någon form av postnummer-blockout, som i aspekt till ”Det kunde ha varit värre” plötsligt inte alls kändes så genant…

”Inga namn nämnda” fick frågan en gång:
Vilket gatunummer bor du på?
”Inga namn nämnda tänkte”:
Eeeh, 21, Näe. 20. Nummer 20.

Men, frågade jag tidigare ikväll, realtid:
Men, vilket nummer bor du på då?
”140”

Växelvis ups ‘n downs, där samtalsämnena haglade i takt med skratten… ”Tillbaka till könshårsdiskussionen snabbt, eller skjut mig”… Makalöst, som sagt – eller Makelöst… Killar, Killar, OM ni bara visste.

Nöden-nödig, jag känner verkligen stanken av Fredag!

Visst finns det dagar man har längtat till, eller dagar man önskat kom tillbaka… Konsten att stå där man har sina skor.
Idag hälsade jag på min farfar. En god man med en massa minnen och händelser jag fått berättat för mig. Tidevarv kommer och tidevarv går… En stor man jag önskar haft mer minnen av, mina egna.

Zlatan Zlatan, så enormt mycket bättre och större än Sd… Personligen har jag aldrig varit något för små rädda män… Fast vad gällande fotbollsmatchen, vad vet egentligen jag? Jag sov. Så istället för att byta ut alla S mot Z, tog jag idag bort alla Vokaler.
Efter gårdagens rediga  k * kdag  sov jag som en stock redan före avspark. Visst, jag missade matchen men det kunde klart ha varit värre – det finns ju folk som går omkring bär på ”sånna dära” dagarna för jämnan, 24-7…

Just nu är jag mest begeistrad över att jag är vaken, så

G d n tt  Sv r g  V rld n

Dimension av gårdagen: Briljant! och kan idag inte sticka under stol
med en fundering jag ställt mig ett flertal gånger tidigare:
HUR hälsosamt är det egentligen att ha riktigt ap-roligt?

Ska det firas, så ska det Firas och under gårdagen firades min kusins 40 års dag rejält! En kväll fylld med skratt, humor, värme, minnen, dans, glädje och en del ömsinta tårar och tiden gick på tok alldeles för snabbt. Tre rader in i mitt tal var det kört. Tursamt nog satt hennes farbror, som då är optiker vid mitt bord och lånade ut sina glasögon så jag sen kunde se vad jag skrivit. Så många minnen att jag skulle kunna skriva en triologi.

Onekligen lite av en ritual… Dagen efter dagar av värde har jag verkligen ingen som helst lust att gå och lägga mig.
Precis som om allt skulle vara ”över” när jag vaknar tidigt imorgon bitti?
Skulle väl knappast tro det! och vad jag EGENTLIGEN borde ha gjort, är att ha
gått och lagt mig för länge sen… Skärper väl till mig och går och lägger mig… Har ju 40 st Wordfeud matcher att spela ifatt… : )

Godnatt Sverige Världen AB

Jag minns min mammas 40 års fest, där hon fick släppa degbunken och sen kastades upp på en häst och hela släkten stod stationerade och utklädda till cowboys och indianer längs med vägen till festlokalen. Jag minns min mosters 40 års fest uppe i morbrors bilverkstad… Idag är ingen vanlig dag!
Idag fyller Johanna 40 år.
Min underbart älskade kusin som jag delat så många upplevelser, minnen och händelser med under större delen av min uppväxt och mitt liv.

Lärkstigen-Björn.  Lilla Bockholmen och Notudden.
Så många minnen!

Fixmodellerna som några år senare på E66:ans längsta raka släppte ut toalettpappersrullar från baksätet på HLF 781. Jazzdanslektioner på Rune Lagers med ut- och invända trikåer allt på grund av Volang-vägran! Dansuppvisningar som Chokladmousse, engelsk lakritskonfekt, karatemästare etcetra och vi fick ALDRIG stå längst fram… Hm. Konstigt… Nu, 34 år senare är det fortfarande jag som för när jag buggar och ALLT är självfallet Johannas fel!
Tyllkjolar, paljettskor och hårtussar som rök.
Fisband (eget inspelade) Dockor, dockor och dockor. ”Louise” och ”Hampus” där jag höll på att dö av avund när Johannas Hampus fick en RIKTIG barnvagn och där gick jag bredvid med min lilla Emmaljunga i grön galon… Det fungerade ju liksom inte! Fast min avund då var nog inte riktigt så illa som den gång när jag fick ”Snurr-bilder-boken” och Johanna höll på att svälja tungan.

Citat från Johanna, efter hennes 10 års dag: ”Är du bara nio”…
Självklart informerade jag henne tidigare idag att jag ”bara är 39”.

Kvällens kväll blir nu privat, här ska det skrivas ner några rader inför lördag och firandet av dagens 40 åring.
26 år sedan jag stod utklädd som cowgirl, om 19-20 år firar Johanna och jag 40 år som mammor.

♥

Funderade för en liten stund sedan en liten stund över livet sett lite så där i olika infallsvinklar, vilket resulterade i ett pm som växte och växte och till sist liknade något av en novell som inte direkt gjorde mig mycket klokare. Hm.
Med tanke på hur hela världen påverkas av vem som blir USA:s president, är det verkligen rimligt att bara amerikaner får rösta?
Republikan eller demokrat? Enligt Aftonbladet är då detta ”Jag”

Nu ska jag diskutera Mellanmjölk i några timmar med mig själv.

Klev ut och hamnade rakt i famnen på en polis och en granne med hammare i handen och tänkte för en sec ”Nu dör jag”, men istället fick jag höra om auktionsverk, hissar, Täby-män, svarta hingstar och övrig Stockholms historia i drygt en kvart – sen var jag tvungen att gå och kasta soporna.

Om denna helg skulle beskrivas med tre ord, skulle de orden vara: Klunsa, Shopping och Kaos.
”Sten, sax, påse” stipulerade och förändrade en och annan tidigare tilltänkt planering. Jakten på en tröja resulterade i ett antal tunnelbanespärrar och vad gällande antal provrum? Den räkningen tappades…

Efter 18 timmar knöt jag upp mina kängor.
Lika självklart som att knäckebröd smular, kan jag nog allt påstå att jag är lite småtrött.

…tur det är Fredag!

Mannen som kallar sina ögonbryn för one piece, sonens gudfar
var under gårdagen uppe på visit och ställde mig frågan:
”Vad gör du veckan du inte har barn och har slutat jobba?”
Mitt svar kom snabbt: ”Gråter”, och humorn var på nivå Hög.

För riktigt så illa är det ju inte (!) och just för stunden ligger jag
och stirrar på två stenar och väntar på att dom ska börja slåss.
Inte troligt,
men OM det skulle hända är det definitivt värt väntan!

Helgen började på Mosebacke med finbesök enda från Dakar och tung afrogung, där det efter 2,5 timmar konstant dansande inte direkt var något lokaliseringsproblem var höfterna satt och vi gick direkt på känsla – och vad beträffande ”känsla”, kan jag starkt rekommendera denna om man vill testa på hur det känns att under 9 timmar vara offensiv på en fotbollsplan…

En outfit som under gårdagen resulterade i ett missat första pris p,g,a syreintag, men där andra priset klart var värt varenda svettdroppe: Utbildning med Dj Samvice och Hulken var för kvällen rätt så nöjd.

Från Hulken och andra big five till kaos och pendeltåg, frisörstolar och hårtoning, läggningsvätska, locktänger och röda kängor, för att 15 mil senare vimmelfotografera anstormningen av smådjävlar, häxor och annat otäckt knott.

Hann även däremellan bli privat fly förbannad, träffa väninna
och dricka en kopp kaffe.

Nu blir det påtår.