EmPe:s Lilla Värld

Biverkan efter intervallsträningen tidigare under veckan genererade i att vissa planer, p g a ”Rörelseinkovalens”  blev tvungna att uteslutas helt och hållet, där det då underlättar rätt så markant OM man något obehindrat kan röra sig… Jo tack.
Hm. Jo. Ordet jag både fått höra och söker stavas: S.t.r.e.t.c.h.
…har även fått höra att jag förmodligen befinner mig i en 40-års kris, där vissa av mina mål tydligen inte uppnåtts. Typ springa upp och ner, upp och ner, upp och för en slalombacke HELT obemärkt.
#pyttsan.  JAG !? Kris ? Vissa personangrepp går definitivt att referera till ”Oföretagsamhet”  : )

”Att man blir bra på det man gör”…
Ge mig gärna långdistans och halvmaror, men det där med intervall- och backträning kommer jag aldrig förstå mig riktigt på och kan garantera att det finns tillfällen i livet där även en mattkant kan uppfattas besvärlig.
Välkommen träningsvärken från helvetet? Vänligen. Försvinn.

Vad gällande min 40-års dag, är den något jag ser enormt fram emot och tiden får gärna gå hur fort som helst fram tills dess.
Nya uppleverser och äventyr stundar, i ett helt nytt kapitel!

Ikväll har jag Youtube Lan !
…måste ju göra någonting åt träningsvärken som sakta smygit
sig på.  Typ: Mjuka upp.

Hej på er!

Underhållningen denna kväll har mestadels bestått av att jag legat i soffan, tyckt synd om mig själv och tänkt på tryffel, Lidahls glass, bubbelbad och med jämna mellanrum snärtat lite med min Zaaap-app rakt ut i luften…

Men! Nu minsann! Nu vaknade mina endorfiner till liv, i samma veva som min telefon ringde. Mitt förflutna underhåller sig onekligen också för kvällen, den ene som sponsor, den andre som vakt och mig släpper dom inte in.
Jag får helt enkelt fortsätta med mitt sporadiska spontan-snärt och konstaterar, ibland är det helt klart det lilla som gör ”det”,
det där lilla extra!

Om jag skulle summera de senaste månaderna skulle resultatet inte kunna stavas annat än med orden: ”Dagar fyllda på energi”. Självfallet, finns det även tillfällen och stunder då min frisyr har förändrats till det något mera ”utdragna” och till lunch har det sannerligen inte serverats en massa räkmackor. Men! VAD vore livet utan kontraster?!

Konstaterar att min konst att befinna mig där jag står i mina skor har verkligen fått sig en rejäl utmaning, det prillar i hela kroppen och känslan är Magnifik. So long suckers! OM jag ser fram emot att stapla flyttkartonger? ATT jag gör!

Idag har jag förövrigt sportat, senaste tillfället blev ju sträckan en halvmara och idag väl hemma igen, med alla kroppsdelar i välbehåll faller ett och annat faktum på plats: Det är helt möjligt att det vid en lätt nysning, kan värka i vaderna…
Jag och mina tvångstankar! Önskar verkligen vi kunde vara lite mindre överens… Sex gånger upp och ner för den lokala slalombacken, där jag redan efter de första 15 stegen tänkte:
VAD gör jag här!!??? och fick självfallet även höra mitt eget mantra:
”Man har minst 20% kvar att ge, när man känner att man inte orkar mer”… full förståelse om det finns tillfällen när jag verkligen varit:
Hatad!

De ä bar å åk !!!!!!

Tag chansen att vara med o påverka, förändra Sveriges box-tänk!

Först ett tryck på länken, sedan ett tryck på ”Gilla” och var sedan
med och följ uppdateringarna.

https://www.facebook.com/BellatrixEntertainment

Stort Tack på förhand!

http://anderssonmaria.wordpress.com/2012/09/08/vad-gor-jag-egentligen/

Kolatårta, kakor, en kaka till, fralla med ost och skinka, kaffe, bulle, lite kolatårta, en bit choklad, en till, lite brieost och så påtår… Jajemen, idag har jag träffat min underbara mormor. Ja. Jag åt ordentligt… behöver nog inte äta igen på flera veckor : )

Simsalabim! Idag har varit en heldag innanför ytterdörren där jag efter 8 timmar konstaterade att ett headset INTE kan krypa in i huvudet, även om känslan är av ett sådant slag och om halva mellan Sverige, mot förmodan skulle undra vem det var dom pratade med, så var det för dagen en okammad jag!

En dag då jag även tog min ena kollega på orden. Hon tyckte jag borde ligga lite. Så då gjorde jag slag i saken och låg lite…

Kanske, möjligtvis ligger någonting i det…
Kalla mig gärna social, öppen, glad och som bjuder på mig själv. Men när mitt eget intresse blir seriöst för någon är det något jag sen inte direkt visar utåt och rätt omöjligt för personen ifråga att uppfatta och jag uppfattas nog snarare som totalt ointresserad.
Att direkt tala om för en person hur underbart fantastisk denne är, får i mitt fall min varningslampa att blinka rött. Att säga något, för att man tror sig det är vad någon vill höra, så förväntas det oftast ett motsvarande svar tillbaka… Det svaret kommer aldrig att komma från mig. Inte direkt. Såsen är vid det laget redan bränd. Konsten att ta tiden att lära känna, är inget som går att köpa.

Fortsättning lär med andra ord följa av mitt golvliggande, men jag lovar att jobba på det – enbart för företagets personalvård : )

JAG ÄR JU BARA BÄST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!! !!
Jag är okej! BÄSTA DAGEN I MITT LIV !!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!

Jovars, idag var en bra dag… inte ens en psykolog hade
kunnat sagt det bättre själv : ) …Bokade möten, påskrivna ordrar
och tummarna hålls nu hårt för att kommuner med dess företag
skall förstå hur man nyttjar kraften i musiken för att bygga upp
den kulturella näringen.

Min iPhone har den senaste dagarna uppfört sig lite underligt och
på lunchen fick jag för mig att jag skulle starta om den. Det som
sedan hände stavas varken mer eller mindre än med ordet:

P R O B L E M !

Kan garantera att jag under lunchens första 30 minuter
bytte frisyr till en något mer ”utdragen” sådan och jag tackar
gudarna för att antalet försök för den korrekta Puk-koden är:
Tio (!) stycken.
Går klart att liknas med en miljonvinst och glädjevrål, ja det är
onekligen lite av min grej.

Det är nästan inte riktigt klokt vad jag är bra, det borde verkligen
finnas fler av ”Mig”… eller inte : )

Att känna igen sig själv, ifrån sig själv.
Läste för ett tag sedan något som etsade sig fast lite så där,
”Ibland kanske det rent av är tv som tittar på oss”…

Visst finns det tillfällen i livet då känslan har varit att här minsann
finns det ingen väg och så kör man vidare i samma spår, det är
liksom enklast…
Tänk om, tänk rätt, tänker jag! Då! skapar man en väg!
Mycket svårare än så är det inte.
Nya vägar har som oftast ett härligt rull, men innehåller självfallet
även de kurvor och T-korsningar. Jag gillar vägskäl!
Där har man möjlighet att stanna upp, se sig omkring en stund och
se MÖJLIGHETER, förutsatt att man då tillåter sig själv att just.
Stanna upp.

Sen är det bara att gasa igen och ta lärdom tills nästa utmaning.
Siktet är nu inställt.

Lampfetisch ??? !!  Jag ??? !!
Skulle väl tro det… ”va”. ”Definitivt” är ett annat ord på det.

Det är nästan så man skulle kunna tro att ”Dallas” är på tv…

Kom under gårdagen in på ett ämne som man troligtvis inte diskuterar lika ofta som det inträffar i våran verklighet i vardagen. Jag och en väninna snurrade in på tvångstankar och jag tillkännagav min egna lilla procedur… Varje gång som jag ska gå hemifrån, så spolar jag på toaletten och följdfrågan blev självfallet: ”Men, varför då?” …Jo, jag vill liksom ha det fräscht (?) Ibland kan det till och med hända att spolningen inte riktigt kändes ”rätt” och då gör jag om den igen, fäller sen ner locket och kan jag öppna ytterdörren, kliva ut ur lägenheten och låsa.

Ibland… (”Ibland” ???? ! Stryk ”Ibland” och läs: ”Rätt ofta”) när jag
står på perrongen och väntar på tunnelbanan slås jag av tanken:
”Tänk om… Skulle jag hinna hoppa ner på spåret och ta mig upp
igen innan tåget kommer? Skulle någon på perrongen hjälpa mig
upp? Tänk om INGEN skulle hjälpa mig? och visst gör jag sen en
snabb perrongspejling…
Undra om man skulle bli ”Tunnelbanaförvisad”, på livstid?
Sån tur är, så kommer ju tågen snabbt, så detta är inget jag går
något  direkt djupare in på, men dock. En tanke…
Ungefär lika ofta som de tillfällen man är ute och promenerar och
möter en cyklist på en bro (!) och reflexmässigt känns det som om
det börjar spritta i armarna över att vid det exakt rätta tillfället och
sekund knuffa omkull cyklisten…

Sjukt? Knappast. Snarare ”Mänskligt”. Fast, hur sjuk kan väl då inte
människan vara? Då, ser jag det istället som ett friskhetstecken.

Imorgon bitti är det perrongläge som gäller igen och efter 1 timme
och 20 minuter kommer min tanke bestå av orden:
”VAD gör jag här?” och anledningen då är lika självklart som att
det nu snart är dax för horisontalläge – Kristallklart så att säga!

Hej på sig!