I vissa situationer händer det att man inte vet om man är förbannad eller ledsen- eller om man rent av ska vara GLAD över faktumet att man inte blundar för signaler av "icke välmående slag".
Men hur glad blir man av det? …inte så värst…
…det kan handla om händelser i arbete/jobb, föräldrarskap, relationer, vänner, bekanta, nära och kära.
När det känns svårt att fatta beslut – trots att man är väl medveten över sina egna värderingar…
Men livet är som sagt ingen "raksträcka"… och tur är väl det!
(ingen räkmacka heller för den delen) 😉
Annars skulle man inte uppskatta situationer som hamnar under benämningen: Speciella.
Med känslor inblandade innebär det reaktion.
Ibland kan det vara lätt att överreagera – man kan i vissa fall bli "överkänslig", då kan det allra minsta bli något stort, och som ibland kan göra ont.
Det är ingen skön känsla – och framförallt, (oftast) – när allt kommer runt omkring:
Rätt ordentligt onödigt.
…Hmm… Hur lät det där?
För inte sitter jag här och påstår att Reaktioner är "små onödiga bagateller ?…
Svar: "Knappast"
Man rår inte för det, hur mycket man än skulle vilja – just pga "Känslor", och den man fightas emot är oftast en själv…
Man är sårbar.
Att ignorera/förtränga/förneka faktumet att man reagerar är FEL, eller snarare: Då blir det ofta "fel" – vad det handlar om är "sättet" man väljer att agera på.
Jag fortsätter med min "24/7 grej" och skulle önska att det mellan 15:30 och 10:25 var en oänlighet… 😉
Det finns så många olika former av Glädje, även i det "negativa" – Det gäller bara att kunna se det.
Uppskattning – Ett förbaskat trevligt ord! Och!
Underbart är det när man får möjlighet att visa det.
Tjing-tjong-kalsong!
EmPe:s Lilla Värld 