…situationer som sagt…
Gårdagens "Traditionsenliga dag" förvandlades
under eftermiddagen till "Mitt Livs värsta dag"
Jag upplevde telefonsamtalet jag bävat för,
Min son var delaktigt inblandad i mopedolycka.
2 ambulanser var påväg till akuten – & jag släppte ALLT!
Det fasanfulla hade inträffat,
avståndet & farten hade i rondellen felbedömts
& min egen vetskap över Hur?Vad? var, i dryga ½ timmen
= Noll
avståndet & farten hade i rondellen felbedömts
& min egen vetskap över Hur?Vad? var, i dryga ½ timmen
= Noll
– Glädjen, lättnaden NU är svår att acceptera.
Men den existerar !!!!
Två unga männsikor hade EN ENORM änglavakt
och det är jag, evigt tacksam för.
Många tårar har fallit, att se sonens lättnad i ögonen när
sjuksystern kom och hälsade tillbaka från "NN" är OVÄRDERLIG!
& under denna förmiddag skedde, efter möte med inblandade
två stycken utskrivningar
Världen blev, huxflux – väldigt liten,
med en enorm betydelse av mycket stor vikt
och i gammelmormors garage finns en icke körbar Reiju,
…den lär stå kvar där ett bra tag.
Tag vara på livet – det går inte i repris
…och gårdagen hoppas jag aldrig någonsin få uppleva igen
Och! Idag blir Anton 7 år! Hurra!!
och inatt, lär jag sova… gott…
Ett senare Ps)
…Fick precis höra att min son ligger inlagd på sjukhuset
med spräckt mjälte
Hmm… Konstigt… "Vi" skrevs ju ut för ca 10 timmar sedan…
EmPe:s Lilla Värld 
Pu UH!!!!!!!!!!!!!! Jag vet hur känslan är när världen krymper…Aj vad det stryps ont o hårt.. o det rusar adrenalin och flykt!!!
MEN det är bara att tacka för "flaxen" i ödet..Vi får ha kvar Emsa med barn!