Ibland, inträffar det situationer – som efteråt får en att tänka:
Men, Oj – VAD var det egentligen som hände ?
…just det hände mig under gårdagen…
Telefonen ringde första gången…
Min pappa i andra änden.
Tror knappt jag hann andas klart ett andetag
förens han hade skällt, svurit och typ, hyperventilerat…
Hmm…
…Han ska ju, enligt beräkningarna: IMORGON
(för sjätte gången) ännu en gång bli förälder, …så vem vet…
Han kanske körde någon udda form av profylax…
…Jag hänvisade till att han skulle höra av sig när han kunde föra en normal konversation… och jag insåg, ännu en gång:
Min pappa slutar nog aldrig upp att förvåna
Telefonen ringde en andra gång…
Min underbara Lilla Donna i andra änden.
Under gårdagen provade Nora på Klättring,
vilket är något som hon verkligenVERKLIGEN vill börja i.
Ett litet problem uppstod onekligen…
På 45 minuter ska jag hinna åka 2 mil från mitt arbete,
hämta upp nästa generations Renata Chlumska… och sen,
ännu längre än 2 mil tillbaka igen…
…med en avstängd-Söderled, samt värsta rusningstrafiken…
……………………med andra ord: Rätt ordentligt omöjligt
och att hon, (varannan måndag) skulle bli skjutsad av någon
annan "när & kär", ja DET…
var ju DEFINITIVT INTE att "diskutera"…
Och! SJÄLVFALLET hade Nora lösningen:
JAG skulle ju kunna börja jobba på hennes pappas jobb…
Tack, men NEJ TACK (bestämt) … jag tror nog inte det…
Och! SJÄLVFALLET!
Kommer den Lilla Donnan att börja på klättring.
Det är helt klart, inte lätt alla gånger att vara liten…
och i "Livs-Pusslet" gäller det verkligen att kunna pussla…
Annars, förövrigt…
OM… du känt fundersamhet över resultattabellen i elitserien…
…så kan jag informera att den hamnat UPP-OCH-NER! Så e re!
(Personligt meddelande till Jimmy: Dom oranga är nu tvättade)
EmPe:s Lilla Värld 