Ibland inträffar det onekligen
att man utsätter sig själv för fara
– och det utan pistolhot.
Vilket just var vad jag gjorde IDAG!
Idag var jag och Nora & hälsade på "Krysset:s ex",
som då just har separerat.
Hon har två katter.
Jag är allergisk mot katter !!!!
En separation är ALDRIG smärtfri,
…inte ens när man är katt.
I och med att min arbetsgivare titt som tätt
tar sig en konversation med en och annan häst,
så blev jag ju inte så chockerad – och kunde då
konstatera att katter, är ena rena pratmakare…
Innan- & under flytten hade katterna varit väldigt oroliga
och pudrade då, bl a sina näsor utanför lådan
och Siv! Katternas motsvarighet till Dr Phil kallades in.
Litet utdrag…
Katt #1:
Siv: "Det här med att inte kissa i lådan"…
Katten: "Jag vill inte prata om det".
Siv frågar lite om flytten…
Katten: "Det surrar och låter, jag gillar tysta hus"
…"Finns det någon skog"…
…"Kommer jag någonsin bo i en skog igen"…
Katt #2:
Siv frågar lite om flytten och katt #2 var då lite irriterad
Hon tyckte att "matte" behövde ju inte berätta ALLT!
Lite kunde hon ju berätta, men inte ALLT,
Citat: …"Jag vill inte veta ALLT"
och värst av allt var när "matte" sa "Det kommer att bli bra",
för… "Det kan ju inte "Matte" veta"…
Sen frågade katten Siv vart "husse" var,
men det fick ju katten ta med "matte" istället.
Efter den familjerådgivningen var det "Matte" som
under några dagar samlade katterna hemma i soffan
för konversation… och katterna är nu hur lugna som helst.
…och Nora,
Ja, hon satt ju idag som förstelnad och stirrade på katterna
och utbrast sedan:
"Näe, jag ser inte några bubblor"… Bubblor ????
Ja, Pratbubblor.
och själv…
ja – så sticker det nu måttligt underhållande i min hals
Fascinerande !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
EmPe:s Lilla Värld 