Värderingar är inget kringelikrok…

Att man vill ens barn deras bästa – är ju lika självfallet

som att man som förälder ibland säger till på skarpen.

Man poienterar fel och man sätter gränser, lika väl

som att man ger beröm.

 

Att STÅ FÖR vad man tycker… även om det nu inte alla gånger

blir just som man själv tycker, vill, hoppas eller önskar.

 

…ibland kan ju onekligen det "lätta" vara svårt och besvärligt.

När ens huvud säger en sak, samtidigt som ens hjärta skriker

någonting helt annat!

 

Man förmanar och förmanar – ibland kanske lite väl mycket

och man får tillbaka ett: "Men sluta tjata då"

Men, än så länge – mig vetligen, så har ju faktiskt inget hål

uppstått i någons huvud pga: "Tjat"

 

 

Man förmanar, man stöttar, man berömmer.

Man upprepar redan satta gränser och en del nya tillkommer

– Och! Man tar lärdom!

 

 

I veckan som gått förmanade mina barn sin mamma

Dom betonade deras värderingar emot deras mamma,

vad dom ansåg deras mamma var värd – och mitt hjärta,

ja det överhettades!

 Där inser man att man verkligen, VERKLIGEN har lyckats 

 

 

"Rätt väg" är hur enastående underbart som helst…

även om den då inte är spikrak – Men! ¨

        Det ska den ju inte heller vara !!!!!!!!!!!!!!!!