Civilkurage…

Läste just följande om mig själv i en annan blogg…

En vän, har i helgen gjort nåt stort. I en mycket
otrevlig känslomässig situation var hon tvungen
att förändra sitt beteende.
Hon tog kraft och mod och satte ner foten och
det med besked. Snyggt jobbat Em.
Jag blir verkligen inspirerad av dig.
Att du dessutom sa det med rosor gör det hela
än mer hedervärt.

Tack, underbara Maria!
Ibland måste ett gammalt mönster brytas och efter 17 år
har jag nu brytit ett av mina återkommande mönster.
Så när jag i fredags slutat arbeta gick jag upp på ICA och köpte
en bukett röda rosor och begav mig till en persons arbetsplats.

Helst av allt så hade jag velat gett ett fet smäll, men bara tanken
på att jag då skulle missa den där ”riktiga smällen”, Femettan
och enbart bara själv få ont i näven… fick mig att avstå.
Mitt vänstra ben skakade och jag höll nästan på att kräkas – Men!
Jag gjorde det! JAG GJORDE DET!
Jag sa det jag skulle, tackade för upprikitgheten, sa ”Hejdå”
och bara vände på klacken och gick! Så underbart skönt!
…”Jag ska inte ha några blommor”… ”Jo, det ska du visst! och jag
tackar verkligen för uppriktigheten”… som då var mindre än
= Noll!

Civilkurage i högklass & jag var/är så stolt över mig, Jag ♥ Mig
…men visst, smärta kan göra ONT! Förbannat ont.

Fick senare ett sms där någon, tydligen efter 2 veckor var värd
något klart bättre…
17 år v/s 2 veckor…  Ärligt talat, så skiter jag fullständigt i dennes
värde. Jävla idiot, koppla på hjärnan vett ja! Lycka till!
De beteenden som sitter i benmärgen är nog svåra att ändra

Men! Det var då det och nu är nu och söndag!
En helt förträfflig helg  är nu på väg att ta slut,
så något vindögd säger jag ”På återseende”. Nu ska det mysas!