Vem behöver gps när man har en hjärna…

Ett 12 timmars arbetspass är nu slut för dagen, med en sista
anhalt hos min underbara mormor och jag själv blev där full
tankad.
Den gps-fria premiärdagen i Västervik var klart en upplevelse,
där jag bland ett myller av enkelriktade gator aldrig hade hittat
till första mötet på Svenska kyrkan om det som just inträffade
inte hade inträffat. Dagen började nämligen med att jag blev
påbackad, vilket resulterade i inte ett endaste märken på någon
bil och sen var det jag som blev eskorterad (!) av påbackaren till
adressen. Fy tjyven vad Västerviksborna är trevliga!
Crusade runt på lunchen och Västervik sitter nu som handen
i handsken.

Del i konversation från sista mötet, 6 timmar efter eskorteringen;
”Om ni hör på de lokala nyheterna ikväll att de nämner en blå bil
som mystiskt har cirkulerat runt i staden så är det mig dom menar”
…”Då behöver vi inte vara oroliga, du var ju riktigt trevlig”.

25 mil med allsång i bilen med mig själv – Nu, är jag lika dödstrött
som proppmätt. Tror någon kommer sova gott.
Jag räcker upp handen på det.

20120315-194342.jpg

Ytterligare 12 timmar senare…
Perspektiv dagen efter: Anser ju att saker skall upplevas och hann
knappt vakna till liv förens jag insåg jag hade berikats med en helt
ny vetskap… (även om många av mina andra kroppsdelar för
morgonen var något mer svårväckta)

Sömn kan onekligen ge enorm öronformsvärk är jag nu fullt varse
om. Jag sov nog rätt gott om man utgår från mitt högra öra.

Det är smärtsamt att vara snygg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: