Vaknar. Tittar på klockan. OJ(!) 12:30… tog visst sovmorgon. Hör sedan ljudet från något svårslaget. Ljudet från en gott sovandes dotter. Lyssnar, tänker tillbaka och känslan är fullkomligt ålderlös. Funderar för en liten stund om min mamma kände samma känsla när jag, 42 år gammal sov över på deras soffa under julledigheten – det gjorde hon säkerligen…
Med ett mamma hjärta som slår så varmt att det känns som om det sitter utanför bröstet, ligger jag och tittar på min dotter – med risk för att inte väcka henne, kommer jag på mig själv att jag knappt vågar andas… fantasierar mig in i över vad hon drömmer… Här kan jag stanna i flera timmar. Dagar.
One the ones❣
EmPe:s Lilla Värld 