Första advent…

Min plan var ju att ringa min vän Stake och be honom titta förbi, sätta honom i fönstret och sen knäppa av en bild med tillhörande text: ”Sådär ja, nu är staken i fönstret”…

…det som hände sen var ju att jag glömde totalt bort att ringa honom… typiskt. Fast, kanske rätt tursamt ändå. Hur mycket tål liksom en fönsterbräda? Hur hade det sett ut om fönsterbrädan sprack, Stake föll i golvet och bröt lårbenet, typ… Så istället fick det i år bli en trearmad stake.

Det där med mossa kändes rätt mossigt och i år slog vi istället till med Kreta stenar från tidigare i somras, tände första ljuset och tittade ut genom fönstret på snöstormsvirvlandet…