Veckan före julveckan och fulla spjäll… Årsbudget satt, årets sista utbildning gjord, mingel med kunder, julfest för föreläsarna, hundvakt, vardag och yoga, fönsterbyte och lägenhetstömning, hundvakt, Lill-jul på söndag och julfest vankas… Lagom snurrig då jag under oktober månad drabbades av kristallsjukan med kalkkristaller som rubbats i vänster öra. Jorå.
Gick under gårdagens sena kvällskvist ut med soppåsen… ”Älskling, du ser verkligen lite våpig ut” sa Johan i ett skratt… ”Jäkla skit gata. Typiskt” svarade jag i en folktom del på Södermalm…
Idag provade jag en annan gata…
Full respekt för alla utsatta kvinnor, men idag var verkligen morgonhumorn brutalt: Låg och smaken är ju som oftast – delad.
Att vi som kvinnor driver med oss själva, parodierar & skrattar, är ett friskhetstecken och inte riktat till eller emot en särskild målgrupp eller utsatta kvinnor. Vi är MED alla utsatta kvinnor.
Uppfattar man den manliga, sexistiska attityden i omklädningsrummet, på jobbet, bland vänner etcetera, också som osmaklig? eller smakar den kanske bättre?
Vem vet? Kanske är det så att vi alla någon gång har varit utsatta, kvinna som man.
Om humor och glädje är ett sätt att hantera det, vem sätter reglerna för det?
Jag förstår om andemening här kan bli ett försök att visa på feminism och förståelse. Där vill jag dock gärna förtydliga att, ”Du är en jävla hora-meningen” den ägs av oss kvinnor, den gör vi vad vi vill med.
Punkt.
EmPe:s Lilla Värld 