Livet, …

Sitter på tåget hem mot Stockholm, illa till mods. Släppte allt, lämnade Stockholm för att vara där jag verkligen behövdes. Just nu är känslan att det är väldigt lite som verkligen spelar roll. Livets tvära kast kan få mycket att verkligen kännas banalt och ytligt. Om det är vad som krävs för att få oss att förvandlas till människor, om så bara för en liten stund – då är det verkligen, verkligen illa.

Krav på jobb, räkningar, mänskliga förhållanden och rollspel – allting bleknade i en obegriplig verklighet vi inte kan ändra på, där man försöker förstå en liten del av det stora hela.

Tidigare i veckan, någon timme efter midnatt knackade det på en ytterdörr. Utanför stod två poliser som informerade om ett plötsligt dödsfall. Någon förlorade, sen väldigt många år tillbaka sin livskamrat. Chocken, får ordet Maximalt att kännas ynkligt. Borde inte en präst vara med vid ett sådant besök? Borde man inte få ett telefonnummer att kunna ringa för att få svar på vissa av de frågor som sen kommer? För frågorna efter ett sådant besök, de blir oändliga.

Ord, det finns inga ord i sorg.

Mitt hjärta värker, där livet de senaste dagarna kan liknas med en dålig skräckfilm. Tiden stannade och något helt oväntat inträffade. Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer.

All styrka till min älskade vän❤️

Vila i frid min vän. Det var inte så här det skulle bli 🙏🏻

Vad är meningen med livet? Att bli ihågkommen ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: