Två minuter med cykel från mitt hem och jag kommer hit
Livet på en Brassestol.
Klara kontraster på väldigt många vis till var jag bodde för ett år sedan – då, mitt i hjärtat av Södermalm.
Det är riktigt märkligt att det inte går att blockera en mailadress helt och hållet på gmail. De meddelanden hamnar i Skräpposten och att kontakta gmail/Google i frågan är stört omöjligt. Vad är det då för vits med funktionen Blockera?
Det senaste meddelandet i skräpposten till mitt gmail konto, från den man som för ett år sedan fick mig att inse att den enda makt jag har, är makten att bestämma hur jag vill leva mitt liv – det meddelandet kom, i intervallet som varit under året: tre veckor, denna gång löd att vi ser olika på saker och att jag skulle sluta fördöma honom. Vi är båda väl medvetna över att meddelanden skickas de gånger han druckit. Jag känner ingen det på några få ord.
Att fördöma en person som missbrukar alkohol är i mina ögon omöjligt, lika omöjligt som om man skulle fördöma en cancerpatient. Det kanske snarare är missbrukaren själv som vid tillfällen just fördömer sig själv… Det jag till slut valde var att inte leva i ett missbruk. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fått höra hur stark jag är. Hur stort mitt tålamod än må vara, för mig handlade det inte om styrka, för mig handlade det om att jag till slut inte hade något val.
Känslan av att inte ha en aning om vilket tillstånd den man lever med, den som man älskar befinner sig i när man är på väg hem ifrån arbetet, den känslan är omöjlig att sätta ord på. Den är hemsk. Så visst, helt korrekt: Man kan se väldigt olika på saker.
Det fick bli det sista meddelandet. Någonsin.
Tragiskt? Definitivt. Trasigt? Ja.
Utan den lärdom som mycket har gett mig, på grund av de val jag valt att göra — hade jag aldrig varit där jag är idag. På Gräddhyllan 🙏🏻
Det finns inget positivt med missbruk, det enda det gör är att förstöra. Att rannsaka sig själv, det är väl något som ingår i livet och som man gjort större delen av sitt liv.
EmPe:s Lilla Värld 