Författare: Emma Peterson

Vilken fredag! Livemusik, man blir glad. och Takida. Ja det gjorde ju bara att man blev ännu gladare.

Parents in crime👊🏼

Startar upp med en Slack-Lördag ute i förorten

Ikväll har jag Inlösen-baluns🍾🍾🥂⭐️🎉💃🏻🎈👌🏼💫💥🙏🏻😍 Finally👊🏼👊🏼👊🏼

Sen juni månad. Under två månader har jag sett fram emot denna dag. Idag kom den. Känslan går inte att beskriva, som att rita en skinkmacka när man är hungrig.

Ikväll ska det firas, med Takida och den separerade versionen av mamma, pappa, barn och barnbarn😍

It’s FRIDAY bitches. Stay classy!

Har man en gång köpt ett par byxor från Bitte Kai Rand… sen är det kört och har ni inte vetskap om Noor of Sweden – skaffa det direkt!

Idag kommer Svensson’arna! Den separerade versionen av mamma, pappa, barn ska se Takida 🤟🏼🎠🎢

Är instagram verkligen redo för detta 😱👊🏼🤓@vagabondshoemakers @hope.oficial @daybirgeretmikkelsen @massimodutti

Idag är vi på förhandsvisning! Snart på en biograf nära dig!!!

”Säljaren som klev ut genom fönstret och försvann”

Idag bjuder jag !!! 👊🏼✌🏼

Släpper garden lite. Verkligheten och mina känslor.

Min arbetsgivare sa till mig en gång, ”Emma, du har inget högt tak, det du har är ett lågt golv”. Det ligger väldigt mycket i det han sa, det han grundade sina ord på är mitt driv och min förmåga att se möjligheter.

Idag, tre år senare.

2018. Året då jag verkligen nådde mitt tak, där mitt val blev att lämna mitt förhållande med en alkoholist. Vissa kallar det för styrka, själv kallar jag det för att inte ha något val.

Att stoppa undan alla känslor för någon man älskade djupt är inget enkelt. Det jag gjorde var att ställa mig utanför mig själv och fråga mig: Vart ligger mitt ansvar? Vart ligger mina värderingar? Till vilket pris? Tillit?

Att varje vecka få förhoppning om förändring. En förhoppning som väldigt snabbt spolieras. Att inte veta vilket tillstånd ens sambo befinner sig i när man kommer hem från arbetet, att hitta sin sambo alkoholpåverkad i kombination med Antabus – det önskar jag ingen människa få uppleva. Att ha en packad väska stående i hallen, utifall man måste lämna sitt hem och sova borta? Hur normalt är det onormala? För mig var det min verklighet och inget jag kunde blunda för, bara för de tre orden: Jag älskar dig.

Reload. Till slut fanns ingen kraft att ladda om. Men jag lärde mig verkligen någonting: Mitt tålamod förvandlades nog till acceptans. Bägaren rann över på Mallorca. Jag blev lämnad helt ensam. Om proffesionell hjälp tagits direkt när vi nådde svensk mark, ja då hade kanske min livssituation sett annorlunda ut idag. Dessvärre var det inget beslut för mig att fatta. Jag levde bara med det, där alkoholen onekligen inte uppfattas som något issue… Vad gällande att manipulera, ja det är ju ett klassiskt mönster. När det påverkade mina barn och mitt arbete, då agerade jag. 35 timmar tog det, sen hade jag skrivit ett hyreskontrakt. Frågar mig ofta hur jag lyckades, men jag lyckades.

Fick i veckan höra att jag i somras hade gett en förhoppning och det ska komma från en person som varje vecka, sen oktober 2017 gav mig förhoppning om förändring som snabbt spolierades. Att blunda över allvaret är omöjligt, trots det: Ingen förändring, bara en massa ord men ingen handling fast, det är väl just det som är sjukdomen. Att leva med en alkoholist är stundtals helt övermäktigt.

Mitt fokus har de senaste månaderna varit inställt på två sikten: Att inte sjukskriva mig och Välmående. Foton har raderats, telefonnummer har blockerats och mailadresser har spärrats. Det känns som om spelreglerna har ändrats så fort mitt svar inte varit det som önskats.

Om jag varit förbannad? Jag är fortfarande vansinnigt förbannad, i någon märklig kombination av besvikelse där ibland även en tragiskt känsla sköljer över mig. Det är långt från bra, men det kommer att bli bättre.

Hur jag tänker? Om jag någon gång kommer träffa någon som jag kommer släppa in och älska – det hoppas jag verkligen. Men det är då. Nu är nu.

Idag var en dag då jag var förbannad. Jävligt förbannad. Jag är enormt tacksam över min värdegrund och min plattform: Mina barn och mitt barnbarn, min familj, mina vänner, mitt jobb, min träning.

Prövningar i livet – det kommer man aldrig ifrån. Men det där med ninjadräkt, det är då inget för mig. Jag har makten att bestämma hur jag vill leva mitt liv, det är mitt ansvar.

Ibland kan det som INTE händer, vara det viktigaste.

Från 48 timmars barnvaktande till Valfläsk och det inom loppet av 25 minuter👊🏼

Fläskade på rejält och gick All in sista timmen, 19-20.

Kammad för valvaka och bubblet är kylt.

Oavsett valresultatet – Jag gjorde rätt val.

Ett super-mega-sten-surt barnbarn vägrade äta maten, då bytte farmor taktik… ”Du får absolut inte äta maten och du får inte pussa mig”… 15 pussar senare var allt uppätet 🤓

Barnvaktshelg👊🏼

Upp och hoppa lite före klockan 08. Frukosten serverade racerbana… Farmor rules✌🏼

Dammsög och lekte. Dagens plan: Åka och bada! Det lilla kläd problem som existerade, det löste vi efter mellanmålet med att sätta oss på bussen och åka mot HM. Ordinarie pris 349 kr, nu 100 kr och inte bara det! Det var den enda baddräkt på hela HM som inte var i strl L, eller XL … det fanns typ fyra baddräkter totalt.

45 år gammal, där jag nu i vuxen ålder äger min allra första baddräkt (!)

Klämde varsin korv med bröd, sen satte sig Badbassängspanelen på bussen mot simbassängen för att gå All in i ett par timmar. Mellanmål vid bassängkanten. Sen fanns det bara ett alternativ: Åka till farmors hus! Sagt och gjort, på bussen igen och mot pendeln.

Inga konstigheter alls! Mc Donald’s och leken Vi-leker-med-allt…

Mot pendeln i söderort och mot norrort. Sju timmar senare var vi hemma igen.

Medans barnbarnet badade skumbad och gjorde slut på hela flaskan med skum, så städades hela badrummet, hängde tvätt och starta en tvättmaskin. Sen kvällsmat, där vi nästan satt och somnade.

Efter tandborstning tog det sen fyra minuter tills det att någon sov väldigt, väldigt gott och tungt.

❤️❤️❤️