Jahopp, då har vi blivit Söderbönor
…funkar
Högtid, helg och även halvtid i projektet Stambyte där jag under dessa nio veckor tiltuletar mig själv för ”Slampa”.
”Slampa”? sa en kollega och såg väldigt frågande ut, ”Jo, BagLady känns så 2014 och en slampa bor ju lite här och varstans”, svarade jag med en av mina väskor i rullning. ”Näe”, svarade kollegan som då såg mig mera som en framgångsrik kvinna som reste runt och krossade budget och jag tackade henne för den fina komplimangen.
Käre värld – vilket Q1 det blev! Kvartalet sattes för Team Fastighets duon trots semester, sjukdom och mitt i allt kaos introduktion av ny kollega, där vi under mars blev en Trio – Jo, går även bra att läsa som Överpresterande. Kort och gott ”When you work, you work”
Lyckades under gårdagskvällen sätta mig på tv-dosorna och en annan typ av kaos utbröt under 25 minuter, där dottern hävdade att hon nog hade någon slag av bokstavskombination… tänka sig att det ska ta sån lång stund att hitta en ”Guide-knapp” och under Ack Värmlands eftertexter var det jag som kände mig världs-smart!
Badrumsspegeln sände under gårdagsmorgonen romantik och med facit i handen idag, borde jag redan då insett att magi var påväg, likväl som att min frisyr efter lunchspinning skulle försvinna och att jag under eftermiddagen skulle få bekräftat det jag redan visste, där jag ber att få återkomma i ämnet…
5 veckor sen senast reste jag under gårdagskvällen söder om söder för kärlek, samkväm och arbetande på Collective Groundation. Somnade skavfötter i projektet ”Jag-kan-själv-inkluderat-alla-könsord-vi-kan” där vi mitt i allt slog till med att plantera stadsodling av kronärtskockor…
Ribban lades med andra ord typ direkt över att denna dag skulle bli en manisk dag i enorm positiv aspekt, där kontoret öppnade före klockan slagit 08 och dottern slog upp sina ögon 8 minuter innan bussen… Hon hann…
Att försöka sammanfatta denna dag och få andra tisdagar den 24 mars att förstå vad dom missat, den uppgiften släpper jag direkt.
Fisar, färgad ull och nytt personbästa var några faktorer idag och dagens vy av kontorslandskap såg nog inte riktigt ut som mina kollegors, där jag för dagen kände kärlek för kollegieblock i och med ett VPN med uppkoppling = 0 [noll]
Spontant besök av storebror som plingade på ytterdörren och som vanligtvis befinner sig på långväga håll, mitt i samma ögonblick som telefonen ringer och budgeten mosades totalt och energin som där infann sig prillade kvar i timmar! Prenumerationen av Lycka har många ord!
Som om det inte vore nog har det idag färgats ull, regerats i tvättstuga, handlats kostym för student, åkt till IKEA, gått in på ica utan plånbok, glömts plånbok på banken och köpt en radio-r(o)st, tupplur på 30 minuter runt 18- snåret vilket genererade i att jag totalt tappade tid och rum och trodde sen att det var mitt i natten och att dottern var försvunnen, där sporten senare för kvällen, när jag lyckats fattat grepp om plats, tid, rum och dag hette: Super pine App bowl
Söder om söder – alltid lika fascinerande där man inte direkt riskerar att bli ihjältrampad.
VAD gör människorna i staden?
Hm. Dom kanske också gör precis som jag – fast, på helt en annan plats…
Dokumentation T-centralen en söndagsmorgon klockan 09:04…

Dokumentation av ”Jag själv”, två stationer senare ovanför jord…

Working in progress, Bajen skickade i veckan ut AIK och jag slog under helgen till med en Café Yoga.
Det tog inte direkt många minuter förrens vi konstaterade faktum: Näe. Det där med ”Matblogg” är nog inget för oss Mc Mongosar…
Grej of the Helg: There will be haters. Sorry for them. I’m booked!
”Äntligen helg” tyckte sonen och tog en selfie…
Jorå, nog är det (tursamt) helg allt och får väl bjuda på några omvända selfies av hur min helg då sett ut…
Grej of the Helg: Hittade några av mina skärp, vilka varit spårlöst borta under 8 månader och som jag haft extrema svårigheter med att hitta…
Om jag känner kärlek för täckplast och masking tape ?? Inte värst…
Projekt ”Stambyte” tog fart och form och eskalerade denna kväll rätt markant från att skura golv från byggdamm tre gånger per dag…
En fördel med att bo i ett dockskåp är att det går väldigt snabbt att hitta saker… (bortsett då från fyra skärp, jag onekligen lyckats lägga på något fantastiskt bra ställe)
Kvällens första konstaterande var: Pärmen med alla papper för ombyggnationen av lägenheten låg i säkert förvar i ett av förråden. Papper som måste fram och gärna ges till Projektledaren under morgondagens möte. Upphandlingen, utan dessa papper resulterar annars, när arbetet är utfört i betonggolv med endast en styck toalett. Urblåst kök och badrum, då ombyggnaden anses ”Över standard”…
Konstaterande nummer två för kvällen: Pärmen låg visst i det förråd, vars nyckel till hänglås befinner sig i Australien…
Att skapa problem kan nog vara rätt så enkelt, om man har den inställningen, fast alla problem har ju en lösning – ett motto som sitter i min benmärg i kombination Företagsamhet: Två minuter senare promenerade jag bort mot kvarterets träningsanläggning.
Träningsanläggningar har nämligen hänglås att köpa – Och! Bultsax! Vilken dom då självfallet inte lånar ut, bara så där helt random. Lösningen fick snabbt bli: ”Lånad bultsax med tillhörande personal”.
Sen blev det bråttom! Att promenera fanns inte tid till: Ringde sonen 200 meter bort: Förklarade snabbt med frågan om han kunde göra sin mamma en jätte tjänst och hämta mig och bultsaxen med personal… Men Nejdå. En firmabil använder man minsann inte för privatkörning – även om så ens mamma riskerar att stoppa ett helt Stammbyteprojekt och sträckan är, tur & retur 600 meter… Son Citat, (som citerade mig själv flertalet gånger till honom): ”Det är enormt viktigt att man är principfast innan man får fast anställning”… Där fick jag, ”igen”…
Det fick bli: Taxi.
Kvinnan i växeln till Taxi Stockholm kunde sen inte låta bli att påpeka den korta körningen, med tillhörande följdfråga: Stämmer verkligen det? Varpå mitt svar blev: ”Jo, jag blev så trött efter passet, så jag tar taxi hem. Det är så vi tränar här på Östermalm. Hur snabbt kan den vara här ??”
…Jag måste verkligen ha låtit enastående trovärdig!
Några minuter senare sitter vi i taxin, med den suraste taxichauffören jag någonsin träffat… (kan ha med sträckan han insåg skulle bli hans körning) och han började genast spy galla med en enorm negativ över personer som med sina telefoner slögår över övergångsställen… ”Men förstå”, sa jag, ”dom kanske precis skriver en Facebook status som kommer få 250 gilla – Minst, det är stort”… och personalen med bultsaxen i baksätet trodde förmodligen att jag inte var klok i huvudet… och taxichauffören, han hade minsann också Facebook.
Förklarade scenariot för taxichauffören, att han skulle stå kvar och vänta medans vi sprang ner i källarförrådet och gjorde mitt premiärbryt mot Mig själv och sen sprang upp igen, för att sen köra oss tillbaka… Ett scenario som inte ens hamnade på hans ”Topp 100”
Hela scenariot, fram & tillbaka var över inom loppet av 10 minuter och sen var Bultsaxen med sin personal tillbaka på arbetsplatsen – Mitt premiärbryt mot Mig själv gick som smort! Jag borde nog fundera på att byta bransch och göra karriär!
Näe. Nu tar jag nog och skurar lite golv.
Fridens!