Neighbours…

Denna dags blogg hamnar under kategorin: Grannar…

Mitt liv började då i denna pittoreska idylliska lilla småstad… Mina grannar bestod då av bl a Peter – som älskade Mariekex och som i smyg hjälpte mig blåsa ut ljusen på födelsedagstårtan… jag hade en tendens att blås-spotta uppåt… Maggan – Min bästa kompis som jag bytte jackor, namn och killar med… 😉

År 1989 gjorde jag revolt och flyttade in till den stora staden Norrköping… Där hade jag en granne som jag sena kvällar besökte över vinden iklädd… Morgonrock… Han var golfare… Så den relationen höll inte… 😉 … Vägg-i-vägg bodde min kemilärare från Teknis som var med i Livets Ord och talade en massa i tungor… så till den årliga "Skattjakten" på Ebersteinska snodde vi med oss hans barnvagn och fick höga poäng för den… (Den skattjakten existerar inte längre… vilket jag har FULL FÖRSTÅELSE för… Det var många saker som försvann i staden under det dygnet… GB glassgubbar, skyltar etc…) =)

Sen upplevde man storstadspuls under några år i Svea rikes huvudstad… Hamnade i Larsberg ute på Lidingö där jag kunde prata med Finlandsbåtarna… Grannen i dörren mitt över har jag mycket att tacka för – Camilla! Säkerhetskedjan råkade ju "aktiveras" då vi stod och pratade "helgens planer" och inne i lägenheten låg sonen och sov… Men Camilla hon hade en bågfil hon… det filades och fnittrades… och vid flytten adopterade hon min guldfisk Mårten… Mårten blev visst uppäten av Camillas egna fisk av något större modell…

Sen hamnade man åter igen i Norrköping och i sin gamla lägenhet som blivit dubbelt så stor och grannarna bestod av "HallyGally" folk…

Sen mötte man Käääärleken och flyttade tillbaka till den pittoreska idylliska lilla små staden… Där allt förövrigt var precis som vanligt…

Minns att jag och min väninna hörde ett inslag på radion om att man kunde ringa och berätta om man hade någon granne man kände man ville dela med sig utav… Jösses! Vi hade ju tagit upp hela program tiden… 😉

Där riskerade man bli utskälld om man inte högtrycksspolade och gjorde tvättstugan klinisk ren… Det fanns burfåglar som behandlades som en dotter – och mannen i huset kallades givetvist för "Pappa"… Huxflux satt det nya balkonglådor på uteplatsen… vilka visade sig härstamma från frisörsalongen 20 meter bort… och sen fanns ju då efter seperation och skillsmässa: Jag och min väninna Maria…

Sedan flyttade jag till min i nu:et Högborg… ett område som jag i åk4 sa: "Här skulle jag aldrig i livet kunna bo"!

20 år senare var (TYDLIGEN) läget annorlunda…

Grannen under mig har verkligen lärt mig något: När jag blir gammal tänker jag helt klart inte bli elak…

En redig surkärring som gnäller över precis allt! Senaste telefon samtalet kom igår morse 09:20… Nu var vi ju tvungna att skärpa oss… Vi hade tydligen tappat ner ett kex på hennes balkong!!!!!!!!! Men DET kan väl ändå inte vara möjligt! … Själv brukar jag hitta saker på min balkong från grannen ovanför… Skruvar, muttrar, bultar, en sko, kollegieblock, skruvmejslar… etc… Men vad är det mot ETT KEX ??????? …Vilken himla tur att det inte var en handgranat… 😉 … och idag är det jag som ringer hyresvärden: Nu har jag lessnat på det här!

Undra hur jag själv är som granne… Helt klart… Förträfflig… *Skratt*