”Jävla fyllo” var kommentaren i telefonsamtalet med min underbara väninna sen 27 år. ”Jag, vilken jävla amatör” svarade jag. Samtidigt, ni som känner mig – ni känner mig.
Att jag har jobbat 20 år inom friskvård kan ju vara svårt att tro, Tjenare liksom. Efter i lördags, samt olyckan med glasvasen i december är nu min sambo Sjuksköterska. Han har gått utbildningen ”Emma”.
Mitt fokus före min löparrunda i lördags var ”Efter jag gjort min rehab”. Efter 6 års vila från löpning borde det kanske ha varit ”Äta”. Lunch, att få i mig något hade jag inte en tanke på… Pannben, är ju bra. Ibland. Kanske inte efter SEX ÅRS UPPEHÅLL.
6,2 km med medeltempo 6,47 km/h… Hm, halva sträckan hade nog varit smartare. Firade sen av min premiär med en skål och cider i glaset. Tre cider senare, medans Henrik skulle fixa maten tar jag en tupplur. Vaknar. ONT i magen och tar mig likt en böjd märla in till badrummet. Det enda som sker inne på toaletten är att jag börjar kallsvettas, sen minns jag inte mycket. Vaknar upp liggandes på köksgolvet i knät på Henrik och tänker ”Vad mysigt vi har det”… ”Du svimmade” säger Henrik. ”Näe det gjorde jag inte”, var mitt svar. Den dröm jag hade haft var ju av en helt annan karaktär.
För sex år sen sprang jag i snitt 9 mil i veckan, där är jag ju inte riktigt idag. Jag tog helt enkelt ut mig, TOTALT 😳 Min plan var först att springa till (!) Sundbyberg, HUR hade det sett ut då??! Då hade jag nog inte svimmade så där snyggt som man gör på film.
Märkligt, tänkte jag i söndags att jag har sån jävulskt träningsvärk i min högra skuldra… dessvärre måste jag, i mitt snygga fall ha prickat kanten på skoskåpet. Värk satan.
20 år inom friskvård som sagt, Tjenare? Igår var jag smartare, 3,8 km på en jämn kanalbank 👍🏼
EmPe:s Lilla Värld 