EmPe:s Lilla Värld

”Har jag blivit obstinat?” var första tanken, när jag igår vaknade och såg vad klockan var: 12:20. 

Det där med att ”sova länge” kan förutom då att vara välbehövligt, även vara rätt så förvirrande och min kroppsklocka var igår rätt ordentligt skruvad.

När klockan blivit 22:00 slogs jag av tanken ”Men hallå vi har ju inte ätit någon middag”… Det jag mellan typ 21 till 23 lyckades få i mig är inget som idag hamnar under kategorin ”Bragd”:

En öl, ett glas vitt vin. Några chockladbitar och kolafudge. Cheez chruncherz flamin HOT, smördränkta pommes, kryddstark korv och en grillkorv…

Hm. Ett av mina kännetecken är ju då ”Drinkkvinna”, så öl dricker jag inte särskilt ofta. Korv (?) äter jag en gång vartannat år. Cheez chruncherz har jag inte ätit sen 1996… Jo. Jag var allt rätt obstinat under gårdagen.

Det hela resulterade i att jag vaknar 01:00 med enorm magont och ett illamående till tusen och får bosätta mig inne på toaletten i två timmar. Känslan var lite som om jag deltog i ett avsnitt ur ”I’ve shouldn’t be alive” på Discovery Chanel. Där jag där och då klart hellre hade valt att krypa in i en flådd kamel ute i öknen och fått sovit ut…

Självfallet sattes alarmet för att kliva upp och vara på jobbet vid 08, jag fick dock tänka om och mailade min chef vid 05:15.

Vaknar nu under förmiddagen, kliver upp omlindad i täcket och upptäcker ute i köket att dotterns iPhone sitter fast på min rygg som en liten sugpropp… Måste ha sovit på den, samt nog varit rätt så varm… En styck skrattsalva och jag konstaterade: Jag är intakt !! !!!!

Idag upplever jag mitt livs fjärde karensdag och är hemma för kurering av en obstinat gårdag. 

Tips från en säker källa: Stay away from (!) 

Jag var nog inte riktigt vaken när jag, efter att ha stängt av alarm nummer tre klev upp i morse… Tror jag måste ha varit halvt vaken när jag nådde badrummet, där jag konstaterar att det känns som om båda mina armar sover… Första tanken: Borde jag ringa väninna och höra hur det kändes när hon fick en propp i benet… Andra tanken strax efter: Tänk om jag svimmar, tur att badkaret är i plast… Var sen klarvaken och mindes nattens dröm.

Har en kollega på jobbet som nog föddes med brasiliansk ju-jutsu. Han var med i drömmen och hade rollen som någon form av ”boot-camp-army-hitler” där vi snabbast möjligt skulle ta oss ur små boxar med tvångströjor, samtidigt som vi givetvist parerade motståndare och räddade världen… Vaknade till vid något tillfälle under natten där min höger arm sov så tungt att jag måste ta vänsterarmen för att hjälpa till att lyfta upp den och skaka liv i den. Minns någonstans att jag tänkte: ”Borde jag ringa mamma”…Jag tror Barney Stinson dök upp sen och huxflux befann vi oss på Mallorca.

Ikväll satsar jag på #6 och tänker drömma om kattungar

På en trottoar nära mig.

Milda Matilda vilken vecka det varit. Det svenska rättsystemet är verkligen under all kritik. 

Punkt.

När Folkbaren var fullsatt blev vår mat-plan istället mot Medborgarplatsen, dock råder det ju här liten svårighet med det där med ”rätt tunnelbaneperrong” – så, självfallet åkte vi åt fel håll hamnade i Gamla stan…

Fick sen den stora äran att agera aktör på dotterns Snapchat. I en herrans massa 10 sec klipp kiknades det av skratt, så pass att vi nästan ramlade omkull och fick ta paus för att bara andas. 

Konstaterar att det nog är tursamt att jag själv inte är aktiv på min egen Snapchat… 

 

Vaknar. Tittar på klockan. OJ(!) 12:30… tog visst sovmorgon. Hör sedan ljudet från något svårslaget. Ljudet från en gott sovandes dotter. Lyssnar, tänker tillbaka och känslan är fullkomligt ålderlös. Funderar för en liten stund om min mamma kände samma känsla när jag, 42 år gammal sov över på deras soffa under julledigheten – det gjorde hon säkerligen… 

Med ett mamma hjärta som slår så varmt att det känns som om det sitter utanför bröstet, ligger jag och tittar på min dotter – med risk för att inte väcka henne, kommer jag på mig själv att jag knappt vågar andas… fantasierar mig in i över vad hon drömmer… Här kan jag stanna i flera timmar. Dagar.

One the ones❣

Äntligen har Sats sparkat igång sin Martial arts! Med referens till att ”det-där-med-träning” för mig ibland innebär att mascaran sitter på ställen den inte alls borde sitta på… Att jag inte orkat ta mig hem efter att tagit ut mig på ett HEAT pass och fick ta taxi… (var rätt glad över att jag inte bodde i Bredäng, utan bara några få kilometer från anläggningen) samt alla tillfällen, efter ha sett mig själv slagits av tanken ”Vad-snygga-alla-ser-ut-när-dom-tränat”…med det som referens känner jag mig efter dagens MMA Basic pass klart Nöjd! Kändes skönt att jag gick dit med någon jag tycker om och 60 minuter senare var vi fortfarande sams – och mina armar? Ja, dom är typ, bortdomnade… # TanterKan

Fast, OM det är värt 150 kr tillägg/månad… ja, det får jag ha sammanträde med mig själv om över helgen…

…Solsting.

SNÄLLA låt det bli måndag så jag får gå till kontoret och jobba

Den psykologiska ”Ledig”-lappen är nu nedtagen från garderoben i sovrummet, det här ska nog gå fint…

Det finns vissa saker inom kategorin ”Träning” som är av sådan vikt att man måste skriva en ”Glöm-ej-lapp”…

Igår var ordningen återställd !! 45 minuter med Michael Lucas, som hoppade in som gästinstruktör och körde sin master class!

45 minuter där öronen fylldes av musik som varit väldigt saknad, svetten droppade i takt till ett RPM i tempo och hjärtat slog volter utanför kroppen av att köra SLUT på sig. 45 minuter borde under gårdagen varit minst 75 och London borde ligga vid Södertälje. Grattis London, säger jag – det bor en instruktör av kaliber i er stad. 

Med lyriska steg lämnade jag sedan Sats där receptionisten frågade mig ”VAD är det som gör Michael så bra”? Karisma, blev mitt svar. Det finns många duktiga instruktörer, men de som har en karisma som fyller en hel sal med energi så pass att taket lyfter – de är ett fåtal. 

Sen blev det Gass!

Svenska akademins ordlista har förövrigt fått ett nytt ord ”Olle-Fredag”, det är så pass bra att vi valt att hålla det lite hemligt – så vi inte riskerar att inte få plats 😘