EmPe:s Lilla Värld

Trots att gårdagens kolossala ryggplask satte sina spår, vill jag ge ett stort tack till dess brandmän som jag fotograferade under Red Bull Flugtag

Vilket resulterade i det vinnande bidraget i fototävlingen, där jag igår tog ut min vinst: En Flyboard upplevelse för 2 personer ute på Ekerö! Fast måste erkänna att jag var mycket nära att ringa upp för en ombokning till nästa helg, då jag såg SL’s förbindelse ut till Ekerö…

Problem, en billös helg som denna är ju till för att lösa och lösningen blev att vi tog med oss en egen, något ”dagen-efter” kameraman med bil! och kan väl ses som att vi nu står i evig tacksamhetsskuld till denne man…

Orden som bäst summerar upplevelsen mellan klockan 12:30 och 13:30 är
Lyriskt. Skratt. Plask. Glädje. Lycka. Eufori. Ännu mera skratt. Större plask. Grymt. Häftigt. Coolt. Mera! Mera! Mera! Med hela Mälaren i öron och näsa kommer jag inte leva direkt länge på denna upplevelse tills det att jag gör om det igen. Att jag fick blodad tand är det minsta man kan säga… Får Ni chansen – Gjört! Omformulering:
Ta chansen och gjört!

Team Flyboard

Kolossala rygg plask på 8 meter + egen längd sätter klart sina spår… Man blir modig av våtdräkt, flytväst och hjälm… Vilket jag idag är mycket tacksam över. Jovars, träningsvärk VÄL värt känns av idag : ) )

STORT tack alla inblandade – ALLA kategorier för gårdagen. Dagens bpm i min kropp kommer vara i trivsamt avslappnande bikini läge i lä.

Fridens liljor!

ÄNTLIGEN är 4 veckors längtan över – Imorgon får jag äntligen gå till jobbet igen! Hade idag en väldigt intressant konversation gällande en viss typ av rädsla och att leva livet i, så kallat ”Kontrakt koncept” – utan en tillstymmelse till klandrande säger jag ”Men varmt välkommen syrebrist”!?? Med referens till gårdagen och mina gångna semesterveckor, kan jag bara konstatera VAD vore väl livet utan utmaningar, upplevelser och kontraster (?)

Erinras plötsligt av att jag hade ju som mål att jag skulle varit gift innan semesterns slut. Det sket sig. Skaffade inte ens kille och blev tråkig.

Urkult 2013, vilken folkfest – ett totalt avslappnat tillstånd!
Jag vill verkligen inte sluta dansa! eller rättare sagt,
Jag kan omöjligt sluta dansa!

Med referens till tre timmars sömn och mitt hat mot mardrömmar var ju min plan att försöka hinna sova lite innan orten Karlaplan fick nattligt besök. Den planen spolierades självfallet TOTALT och vid klockan 02:00 bar det äntligen av – mot Urkult!

Den sista biten (Läs: Under två timmar) upprepade gasabilens ägarinna antalet gånger hennes längtan till att få svänga höger och in på en väg, vilken jag inte minns vilken… (att vi, som alla övriga också körde på Timråvägen, föll visst även det ur våra minnen…) Men! Efter två timmar av upprepning, en massa Norrlands ”tjuuupp” och egen komponerade Super Mario ljudeffekter svängde vi äntligen åt höger och jag utbrast i ett: Hurra!
Ännu en raksträcka!!! 12 mil = Nästan framme!!!!

Slutligen visste våran lycka inga gränser! Vi var framme !!!!

Gladeligen ändrade vi vårt först tänkta val av tältplats och vi fick istället första parkett på Gräddhyllan och den konstant monotona trumslagaren hördes på bra mycket längre avstånd än 1,5 meter… Tursamt för den trumslagaren säger jag (!) och vår frukostvy var väl minst sagt Svårslagen!!!

Resåren som försvann – VAD gör väl det!!? Här skulle det dansas av! och ATT det gjordes! Så pass att jag var tvungen att köpa nya byxor…

Att försöka återberätta dessa dagar i ord, vore omöjligt! Ungefär som att be mig rita en skinkmacka när jag är vrålhungrig. Jag har träffat så många underbart härliga människor, fått massa intryck, dofter, bildminnen, musik, dans och skratt – så pass att jag nu, efter två dagar tillbaka på hemmaplan till och med saknar ljudet av den monotona trumslagaren. HUR illa är det inte då!? Det enda jag möjligtvis kan komma på som hamnar under kategorin: ”Positivt med att komma hem” var att jag i måndags morse inte behövde vänta på att klockan skulle bli 10:30 och museet öppnade

För är det något vi under dessa dagar jobbat hårt för, så är det Metangas. Där ordet på maträtten stavas Dahl!

ALLA borde verkligen ha en man med elvisp och turban!
Tänk vad vacker världen skulle bli!

Gräddhyllan lämnades titt som tätt och vi gick tågrälsen ner genom förorten för spelning nere på stan och allt startades med Rising Appalachia, där jag konstaterade att inte behövde jag köpa någon T-Shirt, när jag kan göra en hel fondvägg!

FilthydirtySweden!

LUR fick avsluta torsdagen i danslogen och sista låten hade, av flera olika anledningar gärna kunnat varit två timmar längre, minst!

Fredagens första ”MÅSTE” var Crash nomada med barfotadans på stekhett golv i strålande solsken. Senare under kvällen gjorde Timbuktu scenen och Helt Off fulltalig! Övrig kommentar till jublet framför stora scenen är svårt att beskriva i ord. Ingen stod still! STORT!

Helt lyriska gick vi sen upp mot danslogen för att kolla Dj Hugo, där ordet som bäst passar in stavas JÖSSES !!! En helt outstandning blandning där musiken satte dansgolvet i trans.

Något jag verkligen ser fram emot är majnumret av Turisttidningen. Med tanke på att reportrarna sen valde att hänga på Camp Gräddhyllan måste ju innebära Guldkant! It’s on the Cream shelf it happened – It is a bird !???

Det har snubblats på stubbar framför clowner och verkligen visats skills, det har snubblats på tältsnören och det har snubblats på lina.

Urkult ger klar ”Jag-vill-tillbaka-abstinens”!
Tur att ett år går snabbt!

 

Hatar Hatar Hatar mardrömmar, där tankarna verkligen i några timmar spelat mig ett spratt tills det att jag ansåg mig själv tillräckligt vaken för att drömmen just bara var en dröm och definitivt inte alls stämde in med verkligheten. Försökte intala mig att båda mina barn låg och sov gott precis bakom min rygg – vilket väl gick sisådär och min längtan blev inom loppet av en blinkning maximal.

Tursamt nog drömmer jag inte mardrömmar särskilt ofta, däremot är jag lite av en mästare på drömmar där jag själv påverkar händelseförloppet. Har i flera år drömt mig in i drömmar och verkligen tränat upp den förmågan. I början gick jag igenom koreografi till afrodans, där jag minns att jag ibland kunde bli lite irriterad över att jag alltid lyckades somna innan jag hunnit ett varv – och drömde vidare in på något annat energifullt, väldigt långt ifrån en afrokoreografi och mindes ju inte en endaste stegkombination när jag vaknade.

Att skriva är ju något som alltid fungerar och jag försöker nu ignorera att klockan är 05:04. Jag skärper helt enkelt till mig och låtsas att klockan är 23:20 och tänker nu drömma mig in i det alldeles underbara och hålla tummarna för att badrumsspegeln inte kommer sända en dokumentär från bårhuset.

Hoppas ni sover gott – det tänker jag göra. Ibland är man lite skör…

Med referens till dansant spontanbesök på Fashing och mina 5 timmars sömn, slog mig tanken på perrongen: Oj. Detta kan ju bli spännande… Somna INTE!!

Jag somnade inte och klev av som jag skulle och klev sen in på Tallen för födelsedagsbalunsande. Det var så det hela började och fortsättningen den följde…

Meningen med livet, fyrtiotvå. Fyra Tvåa (42)…

Polygamist – Javisst!

Magnus packning ut till Pekning…

och han var tillbaka innan vi ens hann uppfatta att han hade åkt…

Once upon a time, in the present precisely – dagen efter,
dagen före.

Sökandet efter ett par afrobrallor… tills dom hittades,
hängandes på badrumsdörrens insida…

VEM behöver ligga??!… Frukosten Sushi och bubbel, fungerade.

Kreativitet på en söndag…

Jag går in i rollen som gangstah…

Allt för konsten. Allt…

Orka gå. Baxa en bil…

Livet är Hayat !
Fina dagar. Fina människor. Några klart saknade. Men.
Man kan ju inte få allt.

Nu ska det packas för 5 760 minuter på Urkult – Minst!

Bara för att jag kan. Idag har vi jobbat på brännan. Alltid stör det nån. Vi jobbar väl vidare imorgon.

Jag själv och vad klockan står på då jag oförskämt pigg vaknar är inte riktigt överens i ordkombinationen ”Jag-har-ju-semester”

Knöt i morse dubbelknutar på skorna och begav mig ut på en Memory Lane

Generationsgatan Fader och fäder, ett hus, en gård fylld med historier jag fått berättat om starka människor med stora hjärtan, visioner och målmedvetenhet.

Lidéngatan. Ett hus, en gård med händelser av allt alla dess slag, både de otänkbara… en hel del av det otänkbara om jag tänker efter. Där det hände saker konstant och livet fylldes av liv, alla kategorier. Blev kvar ett bra tag raklång på gräset utanför uppgång 3-4 och en massa minnen, tankar, bilder och ljud sköljde över mig och jag blickade tillbaka i mitt öde och önskade ingenting varken ogjort eller förändrat – det ingår ju liksom i systemet Jag. Tidevarv kommer och tidevarv går, exakt 15 år sedan vi flyttade därifrån. Ett stort Tack till alla inblandade och till alla ni som även 15 år senare är med i ”Livet som Emma”.
Starka människor och stora hjärtan som sagt.

Ännu en dag då jag är tillfreds. Sug på den ni suckers.

Inatt har jag sovit på riktiga män !!! De ni!

Med tillhörande ljudeffekter då grannen ovanför hade sex i över timmen, där innebörden av en typ av ”Trapphuslapp” nu har en ny aspekt med min fullaste respekt.
Jösses! Hur många klimax finns det egentligen? Kan man låna killen? …han verkar bra… OM det nu var kvinnan som gjorde underverk, skulle hon passa bättre på en scen i en kör med uppskruvade tonarter.

Jag tror det hela måste ha slutat med att hon fick syrebrist och tuppade av.
Jo, jag är rätt glad över att jag inte bor här permanent.

God morgon!

16,2 km senare klev jag av och ordet jag söker gällande risken att bli ihjältrampad stavas: Obefintlig.

Lyckades under min Queenstreet promenad hälsa på fyra personer som tydligen kände mig mer än vad jag känner dom, sådana konversationer är alltid lika spännande och jag nådde sedan min slutpunkt.

En kväll av Tallen Roots i kvalitet med en av de få, men stora orsaker som efter min flytt från staden hamnar under kategorin Saknad, där tappen på bag in boxen och tomteblossen knappast gick i ultrarapid och vi firade en stund den snö som komma skall ska falla hårt och kallt och optimismen var sannerligen på topp

En förkylning med halsont kan onekligen gör en förnuftig, där frågan ”Vad hände egentligen med dom där ungdomsåren” inte hann få något svar förens vi sov som stockar.
Vaknade idag av ljudet från tvåans spårvagn och undrade för en sec ”Var är jag”?!!

Äntligen. ÄNTLIGEN! Semester !!!! Vilken startades med valet att tappa räkningen redan vid vinglas #1

Vill ge ett stort Tack till jordgubbsförsäljaren vid Slussen, utan honom hade Kaoset, för en turist från Östermalm varit total…

Förorten serverade sedan vinlig och klart annan typ av fägring. Ribs, trädgårdsland och Ernstar. Gustavbergsgrannarna Noice, skumpa och med bad långt efter midnatt.

På frågan om jag delade med mig, blir svaret Nähääe då. Dom var Mina!

Så fel jag hade när jag igår trodde jag vaknade med frisyr.
”Näe Emma. Du har inte frisyr. Du har tofs”.
Det borde verkligen stå ”Kan ge dreads” på etiketten till likörflaskor…

Min semester fick klart en start i bravur, där jag nu med inpackning i håret har packat resväskan för att bege mig söder om söder för några kvalitativa dagar med dom finaste, vilket startar med kulturell Kitchen Roots.