Att solskenet kom först efter lunch gjorde inte det minsta,
för oavsett väder så måste jag allt erkänna: Jag strålar!
Så pass att om jag fick en enda önskan, så skulle den vara
att fler personer fick må som just jag gör… för vad det tycks,
så verkar det som om valet hos en massa människor är att gå
omkring och må dåligt, vilket verkligen är något som undgår
mitt förstånd. Kan, personligen inget annat göra än att skicka
en tanke med förhoppning över att även dessa människor någon
gång kommer till insikt över att livet är verkligen alldeles för kort
för att gå omkring och må dåligt – och motgångar kommer man
aldrig ifrån. Själv har jag lärt mig att se motgångar som utmaningar
och möjligheter, som sen omvandlas i erfarenhet och styrka.
OM jag ser lätt på livet? Inte det minsta! och visst kommer det titt
som tätt ett ”Helvetes-jävla-förbannande-skit-piss”.
Jag är ju kvinna.
Annars får jag väl skylla på att jag förmodligen har pms, för då
blir jag nämligen känslig.
Nu däremot är jag rätt förbannad. Jag är så förbannat trött på
”JagJagJag-människor”, fast enormt tacksam för min vetskap över
hur jag själv aldrig någonsin kommer bli.
Att skapa en myt om mig själv, har jag själv alldeles för starka
skuldkänslor för att någonsin lyckas med att göra.
Vad är det jag saknar? är knappast frågan utan snarare:
VAD är problemet ?
Det ”onormala” är enormt svårt att se som ”normalt” för en person
i balans. Men, vad är då balans? När det mesta är, som man säger
”relativt” ?
Negativ energi är något som jag lärt mig eliminera. Det finns nog
inget mer smärtsamt än när människor berörs på ett sätt där
utvägen blir något som väljs att väntas in, trots att dom i grund
och botten är mer än väl medveten över vad som är rätt och fel,
där pusselbitarna varken faller på plats, eller passar in.
Saknar man den insikten finns det nog bara en utväg:
Sök professionell hjälp, i annat fall: Umgås bara med andra
destruktiva personer som mår dåligt – då kanske man mår bättre
…ett litet tag.
En hållbar grund är ju inte fel och har ju en stark betydelse även
utanför ett husbygge. Första prio: I dig själv!
29 februari, en salut för denna dag! Lägger av ännu en brakare
och avstår tillfället i akt med frieri. Vissa saker råder det klar
tradition i, fast självfallet var jag idag helt säker på min sak:
Nåååååååååååååååååån gååååååååååååååååååååååååååång : )
EmPe:s Lilla Värld 