EmPe:s Lilla Värld

Mitt i livet… eller vart det nu är som jag befinner mig.

En sak är iallafall tvärsäkert: Mitt fokus är att behålla mitt fokus. Jag vet min statistik, sen 2006 har jag haft tre stycken sjukdagar. Inga följdfrågor på det.

Oftast är det inte alls kompatibelt att leva med en alkoholist. Stundtals helt övermäktig. Jag kan omöjligt sätta ord på den enorma tacksamhet jag känner över de fantastiska människor – mina underbara vänner, som direkt fanns där och erbjöd mig sovplats när mitt liv fick packas ner i en resväska.

Den gångna veckan, jo tack ett klart besök i verkligheten. Det har arbetats och satt budget. Inom loppet av fyra minuter släckte jag under förra veckan branden ”Överbokad-utbildning-i-kurslokal-som-inte-räckte-till”.

Jag har träffat mitt barnbarn och studsat upp 05:10. Inte för att jag vill, utan för att jag måste. Det jag verkligen vill, är definitivt enormt långt ifrån det jag gör. Men jag har inget val. Min makt ligger ju främst av allt hos mig i hur jag väljer att må.

35 timmar (!) efter det att jag i förra veckan skickade in en klart högintressant intresseanmälan på en lägenhet, så var visningen gjord och hyresavtalet klart. Jag tänker inte fråga mig själv ”Hur lyckades jag” ??

JAG LYCKADES!

Om några dagar är det jag som drar av en premiär skit och blir den första att flytta in i en nyproduktion. Satte mig på tåget och åkte söder om söder för en helg med min dotter och min mamma ❤️ Jag köpte en Stalands soffa för 2 000 kronor. Tack P3.

Bitte Kai Rand och jag måndagshänger. Jag borde nog tvätta håret.

Det ska onekligen jävligt mycket till för att mitt val att tänka positivt och se lösningar skall rubbas. Jävligt mycket. Där jag rent av är förbannat stolt över mig själv.

Är väl medveten över att jag befinner mig i en press åt rätt många håll. Att jag inte alla dagar varit mitt vanliga ”Jag” – men hur kan en människa lyckas med det?

Tillbaka i Sverige. Fortsättning på Mallorca och miljöombytet får bli en referens till Ann Söderlund och Sanna Lundells skildring i Djävulsdansen, där mina steg dessvärre tog tvärstopp i Can Picafort.

Oftast är det ju inte alls kompatibelt att leva med en alkoholist. Stundtals helt övermäktig. Insikten, den har jag haft sen väldigt många år tillbaka, men den kom till en sådan nivå att jag helt enkelt fick nog. Den enda jag har makt över, den enda jag kan hjälpa det är mig själv. Jag måste fatta ett beslut som handlar om hur jag vill att mitt liv ska se ut.

I allt som är negativt, som gör fruktansvärt ont finns det alltid även något gott – det gäller bara att kunna se det, vissa kallar det självbevarelsedrift: Efter Mallorca har jag nu vetskap om att jag klarar galant av att Resa själv.

Jag önskar jag hade styrkan att kunna ge över 1 000 chanser till, men tyvärr. Jag har inte den.

Enormt tacksam över de människor ”In my zone”, dessa dagar. Fick några rader från min dotter, där mitt hjärta just exploderade. Jag kämpar för det jag älskar tills mitt hjärta spricker, men det finns gränser. Gränser som alla har. Även faktiskt Jag.

Idag fes jag i Medelhavet. Vad har ni gjort?

Vaknade igår på Södermalm och gick och la mig i Palma. Simsalabim! Palma på en söndag, förträffligt!

Evert & Johan.

Palma kan då verkligen det där med hotelldusch!

45 år lite drygt tog det, idag var jag för första gången i Magaluf. Hård måndag i Magaluf och i kväll konsumerades det After Sun.

Bevittnade världsmästerskapet i ”Svan på flykt”. Vilken kämpe till simmare! Som hon kämpade med att simma ifatt svanen som flytt. Väl i kapp och räddningen var ett faktum, fick hon jubel och applåder från stranden

Imorgon lämnar vi Palma och beger oss uppåt mot Can Picafort.

Dag nummer två passerad och jag måste erkänna: Mycket märkligt att Mallorca aldrig tidigare blivit destinationen när det flugits i luften.

Fortsättning följer.

”Men” sa Troy ”sånt händer ju bara i serier”… ”jaha”, sa jag ”Men då måste nog jag vara en seriefigur. Drog på stort och halkade igår på ett bananskal. Och mitt val av plats? Mitt på Drottninggatan och dottern fick bevittna något hon trodde, citat: ”Bara var ett uttryck” 🍌

Light version av halkning? Ett knappast på det och förutom dottern, så underhöll jag rätt många…

Idag är det jag som är öm i ljumsken.

Med ett styck barnbarn plus en hund hamnade jag under gårdagskvällen på en lekplats… Här skulle det minsann gungas! Hm. HUR avbryter en farmor på bästa sätt ”Livets höjdpunkt”?! ….”Vi måste gå hem, farmor måste verkligen gå på toaletten”… och i ett vips så hoppades gungan ur och direkt hemåt (!) Väl hemma stormar Elma in i köket där 47 åringen firades och säger (i ren glädjeyttring) ”Farmor bajsade på sig” 🤣🤣🤣 Och jag som trodde jag var supersmart… Det var ju bara för farmorn att sätta sig och låtsas-bajsa och gå ut igen 🤣🤣🤣 Snacka om bortfintad! ❤️❤️

Klockan 04.31

Igår var det 26 år sedan jag blev mamma, gårdagens födelsedagsfirande bestod av korvgrillning och skrapa båtbotten. En episk gårdag❤️

26 år. Jag får inte ihop det, som jag sa till min kollega Ellen när vi i fredags lunchade i Humlegården: ”Imorgon fyller sonen år, jag har lite svårt att greppa att han om fyra år fyller 40″… 40? svarade Ellen, du menar väl 30… Jag får verkligen inte ihop det.

Oavsett vad, eller vilka siffror – Det vackraste av det vackraste 🙏🏻 ❤️

Att vakna på morgonen med ett asgarv så pass att man skrattar så man ramlar ur sängen – ja, det kan väl omöjligt finnas något bättre sätt att kliva upp på ?!!

1. Min sambo använder ibland öronproppar. 2. Min sambo snusar ibland… Ni kan ju tänka er den underbara kombinationen när man då råkat somna och vaknar, så där fortfarande halvt sovandes (halvt vid medvetandet) och knappt vet ”vad som just är vad”… Scenario 1, för några veckor sedan en morgonkvist: Jajemen. En riktig öronpropp i ena örat och! i andra örat: en portionssnus, så där verkligen perfekt inbakad – och jag höll på att dö skrattdöden. Scenario 2, i morse… då testade vi en ombytt ordning och öronproppen hade visst någon gång åkt in under läppen och gjort portionssnusen lite sällskap. Jag dog.

Helt utan publicistiska filter, känsliga människor – jag ber om ursäkt.

Egentligen alldeles, ALLDELES för roligt för att publicera, MEN vi bjuder på det.

Kan rekommenderas, man sover visst fantastiskt bra.

Själv vaknar jag var morgon med spänning.

Tjenare!

Har sagt det förut och säger det igen, har inga som helst följdfrågor på varför SJ AB blir vad det blir baklänges…

SJ borde ha lagt till, i kursiv stil: Men ring oss gärna för att betala 328 kronor för en enkel tågbiljett åt en 18 åring…

Det var inte länge sen alls som tågresenärer fick åka helt gratis, just på grund av att hemsidan inte fungerade.

Höjer morgonkaffet för SJ. Heja! Heja!

En gårdag bland bengaler, marsch, premiär och hattrick 🇳🇬💚🇳🇬

Man skulle kanske kunna tro att jag gick på premiär med Özcan

Att kliva ut själv en söndagsmorgon på Södermalm, innan klockan blivit 08 med en pantpåse – ja, det kräver sitt mod… 70 meter från våran port blir jag först attackerad av en liten man på andra sidan korsningen, där vi vanligtvis brukar lämna vår pant till de som troligtvis behöver den bättre. Mannen skriker hysteriskt något jag inte förstår och går med aggressiva steg, fortfarande skrikande mot mig. Inte det minsta trevligt, rätt obehagligt och jag blev rejält skitnödig. Han skulle minsann INTE få min pantpåse! Tog en omväg ut på Götgatan. Väl ute på Götgatan, då möter jag fyra stora kjolar i bredd. Dom skrek visserligen inte lika hysteriskt, men var för den sakens skull inte mycket trevligare.

Om jag fick med mig pantpåse till ICA? Det fick jag.

Snabbt in på ICA och i maximalt behov av en toalett, ja då var ju det jag skulle ha slut…

Jag och mitt samvete betalade sen godispåsen till kvinnan framför mig i kön som bara hade någon krona och inte hade tillräckligt med pengar, jag sa Glad påsk och gick sen det snabbaste jag kunde hemåt.

Jag tänker minsann aldrig mer gå ut själv med en pantpåse. Så får det bli.